Chapter 36

F�r s�ngm�staren; av HERRENS tj�nare David.

I mitt hj�rta bet�nker jag vad synden s�ger till den ogudaktige, till den f�r vilkens �gon Guds fruktan ej finnes.

Den intalar ju honom vad som �r behagligt i hans �gon: att man icke skall finna hans missg�rning och hata den.

Hans muns ord �ro f�rd�rv och svek; han vill icke g�ra vad f�rst�ndigt och gott �r.

F�rd�rv t�nker han ut p� sitt l�ger, han tr�der p� den v�g som icke �r god; han skyr icke f�r n�got ont.

HERRE, upp i himmelen r�cker din n�d, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Din r�ttf�rdighet �r s�som v�ldiga berg, dina r�tter s�som det stora havsdjupet; b�de m�nniskor och djur hj�lper du, HERRE.

Huru dyrbar �r icke din n�d, o Gud! M�nniskors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

De varda m�ttade av ditt hus' rika h�vor, och av din ljuvlighets str�m giver du dem att dricka.

Ty hos dig �r livets k�lla, i ditt ljus se vi ljus.

L�t din n�d f�rbliva �ver dem som k�nna dig och din r�ttf�rdighet �ver de r�ttsinniga.

L�t icke de h�gmodigas fot komma �ver mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

Ja, d�r ligga og�rningsm�nnen fallna; de �ro nedst�tta och kunna icke mer resa sig.