Chapter 40

F�r s�ngm�staren; av David; en psalm.

Stadigt f�rbidade jag HERREN, och han b�jde sig till mig och h�rde mitt rop.

Han drog mig upp ur f�rd�rvets grop, ur den djupa dyn; han st�llde mina f�tter p� en klippa, han gjorde mina steg fasta;

han lade i min mun en ny s�ng, en lovs�ng till v�r Gud. Det skola m�nga se och varda h�pna, och skola f�rtr�sta p� HERREN.

S�ll �r den man som s�tter sin f�rtr�stan till HERREN; och icke v�nder sig till dem som �ro stolta och vika av i l�gn.

Stora �ro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har t�nkt f�r oss; dig �r intet likt. Jag ville f�rkunna dem och tala om dem, men de st� icke till att r�kna.

Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- �ppna �ron har du givit mig -- br�nnoffer och syndoffer beg�r du icke.

D�rf�r s�ger jag: �Se, jag kommer; i bokrullen �r skrivet vad jag skall g�ra.

Att g�ra din vilja, min Gud, �r min lust, och din lag �r i mitt hj�rta.�

Jag b�dar gl�dje, jag f�rkunnar din r�ttf�rdighet i den stora f�rsamlingen; se, jag tillsluter icke mina l�ppar; du, HERRE, vet det.

Din r�ttf�rdighet f�rd�ljer jag icke i mitt hj�rta, om din trohet och din fr�lsning talar jag; jag f�rtiger icke din n�d och din trofasthet f�r den stora f�rsamlingen.

Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmh�rtighet f�r mig; din n�d och din trofasthet m� alltid bevara mig.

Ty lidanden omv�rva mig, flera �n jag kan r�kna; mina missg�rningar hava tagit mig fatt, s� att jag icke kan se; de �ro flera �n h�ren p� mitt huvud, och mitt mod har �vergivit mig.

V�rdes, o HERRE, r�dda mig; HERRE, skynda till min hj�lp.

M� alla de komma p� skam och varda utsk�mda, som st� efter mitt liv f�r att f�rg�ra det; m� de vika tillbaka och blygas, som �nska min of�rd.

M� de h�pna i sin skam, som s�ga till mig: �R�tt s�, r�tt s�!�

Men alla de som s�ka dig m� fr�jdas och vara glada i dig; de som �stunda din fr�lsning s�ge alltid: �Lovad vare HERREN!�

�r jag ock betryckt och fattig, Herren s�rjer dock f�r mig. Min hj�lp och min befriare �r du; min Gud, dr�j icke.