Chapter 44

F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en s�ng.

Gud, med v�ra �ron hava vi h�rt, v�ra f�der hava f�rt�ljt d�rom f�r oss: om den g�rning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du f�rd�rvade andra folk, men dem l�t du utbreda sig.

Ty icke med sitt sv�rd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din h�gra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Du, densamme, �r min konung, o Gud; s� tills�g nu Jakob seger.

Med din hj�lp kunna vi st�ta ned v�ra ov�nner och i ditt namn f�rtrampa v�ra motst�ndare.

Ty icke p� min b�ge f�rlitar jag mig, och mitt sv�rd kan icke giva mig seger;

nej, du giver oss seger �ver v�ra ov�nner, och dem som hata oss l�ter du komma p� skam.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

Och dock har du nu f�rkastat oss och l�tit oss varda till blygd, och du drager icke ut med v�ra h�rar.

Du l�ter oss vika tillbaka f�r ov�nnen, och de som hata oss taga sig byte.

Du l�ter oss bliva upp�tna s�som f�r, och bland hedningarna han du f�rstr�tt oss.

Du s�ljer ditt folk f�r ett ringa pris, stor �r icke den vinst du har gjort d�rp�.

Du l�ter oss bliva till sm�lek f�r v�ra grannar, till spott och h�n f�r dem som bo omkring oss.

Du g�r oss till ett ordspr�k bland hedningarna, du l�ter folken skaka huvudet �t oss.

Hela dagen �r min sm�lek inf�r mig, och blygsel h�ljer mitt ansikte,

n�r jag h�r sm�darens och lastarens tal, n�r jag ser fienden och den h�mndgirige.

Allt detta har kommit �ver oss, och vi hava dock icke f�rg�tit dig, ej heller svikit ditt f�rbund.

V�ra hj�rtan avf�llo icke, och v�ra steg veko ej av ifr�n din v�g,

s� att du d�rf�r har krossat oss i schakalers land och �vert�ckt oss med d�dsskugga.

Om vi hade f�rg�tit v�r Guds namn och utr�ckt v�ra h�nder till en fr�mmande gud,

m�nne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som k�nner hj�rtats l�nnligheter?

Nej, f�r din skull varda vi d�dade hela dagen och bliva aktade s�som slaktf�r.

Vakna upp; varf�r sover du, Herre? Vakna, f�rkasta oss icke f�r alltid.

Varf�r d�ljer du ditt ansikte och f�rg�ter v�rt lidande och tr�ngm�l?

Se, v�r sj�l �r nedb�jd i stoftet, v�r kropp ligger nedtryckt till jorden.

St� upp till v�r hj�lp, och f�rlossa oss f�r din n�ds skull.