Chapter 49

F�r s�ngm�staren; av Koras s�ner; en psalm.

H�ren detta, alla folk, lyssnen h�rtill, I alla som leven i v�rlden,

b�de l�ga och h�ga, rika s�v�l som fattiga.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hj�rtas tanke skall vara f�rst�nd.

Jag vill b�ja mitt �ra till l�rorikt tal, jag vill yppa vid harpan min f�rborgade kunskap.

Varf�r skulle jag frukta i olyckans dagar, n�r mina f�rf�ljares ondska omgiver mig?

De f�rlita sig p� sina �godelar och ber�mma sig av sin stora rikedom.

Men sin broder kan ingen f�rlossa eller giva Gud l�sepenning f�r honom.

F�r dyr �r l�sen f�r hans sj�l och kan icke betalas till evig tid,

s� att han skulle f� leva f�r alltid och undg� att se graven.

Nej, man skall se att visa m�n d�, att d�rar och of�rnuftiga f�rg�s likasom de; de m�ste l�mna sina �godelar �t andra.

De t�nka att deras hus skola best� evinnerligen, deras boningar fr�n sl�kte till sl�kte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Men en m�nniska har, mitt i sin h�rlighet, intet best�nd, hon �r lik f�naden, som f�rg�res.

Den v�gen g� de, d�rar som de �ro, och de f�ljas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

S�som en f�rhjord drivas de ned till d�dsriket, d�r d�den bliver deras herde. S� f� de redliga makt �ver dem, n�r morgonen gryr, medan deras skepnader f�rt�ras av d�dsriket och ej f� annan boning.

Men min sj�l skall Gud f�rlossa ifr�n d�dsrikets v�ld, ty han skall upptaga mig. Sela.

Frukta icke, n�r en man bliver rik, n�r hans hus v�xer till i h�rlighet.

Ty av allt detta f�r han vid sin d�d intet med sig, och hans h�rlighet f�ljer honom icke ditned.

Om han ock prisar sig v�lsignad under sitt liv, ja, om man �n ber�mmer dig, n�r du g�r goda dagar, s� skall dock vars och ens sj�l g� till hans f�ders sl�kte, till dem som aldrig mer se ljuset.

En m�nniska som, mitt i sin h�rlighet, �r utan f�rst�nd, hon �r lik f�naden, som f�rg�res.