Chapter 50

En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan �ster och v�ster.

Fr�n Sion, sk�nhetens fullhet, tr�der Gud fram i glans.

V�r Gud kommer, och han skall icke tiga. F�rt�rande eld g�r framf�r honom, och omkring honom stormar det med makt.

Han kallar p� himmelen d�rovan och p� jorden, f�r att d�ma sitt folk:

�F�rsamlen till mig mina fromma, som sluta f�rbund med mig vid offer.�

Och himlarna f�rkunna att han �r r�ttf�rdig, att Gud �r den som skipar r�tt. Sela.

H�r, mitt folk, jag vill tala; Israel, l�t mig varna dig. Gud, din Gud, �r jag.

Icke f�r dina slaktoffer vill jag g� till r�tta med dig; dina br�nnoffer har jag alltid inf�r mig.

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina f�llor;

ty mina �ro alla skogens djur, boskapen p� de tusende bergen;

jag k�nner alla f�glar p� bergen, och vad som r�r sig p� marken �r mig bekant.

Om jag hungrade, skulle jag icke s�ga dig det; ty min �r jordens krets med allt vad d�rp� �r.

Skulle jag �ta tjurars k�tt, och skulle jag dricka bockars blod?

Nej, offra lovets offer �t Gud, s� skall du f� infria dina l�ften till den H�gste.

Och �kalla mig i n�den, s� vill jag hj�lpa dig, och du skall prisa mig.�

Men till den ogudaktige s�ger Gud: �Huru kan du tala om mina stadgar och f�ra mitt f�rbund p� tungan,

du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

Om du ser en tjuv, s� h�ller du med honom, och med �ktenskapsbrytare giver du dig i lag.

Din mun sl�pper du l�s till vad ont �r, och din tunga hopspinner svek.

Du sitter d�r och f�rtalar din broder, din moders son lastar du!

S� g�r du, och jag tiger, och nu tror du att jag �r s�som du. Nej, jag vill straffa dig och st�lla dig det f�r �gonen.

I som f�rg�ten Gud, m�rken detta, f�r att jag icke m� s�nderriva eder utan r�ddning:

den som offrar lovets offer, han �rar mig; och den som aktar p� sin v�g, honom skall jag l�ta se Guds fr�lsning.�