Chapter 56

F�r s�ngm�staren, efter �Den stumma duvan i fj�rran�; en s�ng av David, n�r filist�erna grepo honom i Gat.

Var mig n�dig, o Gud, ty m�nniskor st� mig efter livet; best�ndigt tr�nga mig stridsm�n.

Mina f�rf�ljare st� mig best�ndigt efter livet; ja, de �ro m�nga, som i h�gmod strida mot mig.

Men n�r fruktan kommer �ver mig, s�tter jag min f�rtr�stan p� dig.

Med Guds hj�lp skall jag f� prisa hans ord, p� Gud f�rtr�star jag och skall icke frukta; vad kan det som �r k�tt g�ra mig?

Best�ndigt f�rbittra de livet f�r mig, alla deras tankar g� ut p� att skada mig.

De rota sig samman, de l�gga f�rs�t, de vakta p� mina steg, ty de st� efter mitt liv.

Skulle de r�ddas med all sin ondska? Nej, sl� ned folken, Gud, i din vrede.

Du har r�knat min flykts dagar. Samla mina t�rar i din l�gel; de st� ju i din bok.

S� m�ste d� mina fiender vika tillbaka p� den dag d� jag ropar; det vet jag, att Gud st�r mig bi.

Med Guds hj�lp skall jag f� prisa hans ord; med HERRENS hj�lp skall jag f� prisa hans ord.

P� Gud f�rtr�star jag och skall icke frukta; vad kunna m�nniskor g�ra mig?

Jag har l�ften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

Ty du har r�ddat min sj�l fr�n d�den, ja, mina f�tter ifr�n fall, s� att jag kan vandra inf�r Gud i de levandes ljus.