Chapter 61

F�r s�ngm�staren, till str�ngaspel; av David.

H�r, o Gud, mitt rop, akta p� min b�n.

Fr�n jordens �nda ropar jag till dig, ty mitt hj�rta f�rsm�ktar; f�r mig upp p� en klippa, som �r mig alltf�r h�g.

Ty du �r min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

L�t mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars besk�rm tager jag min tillflykt. Sela.

Ty du, o Gud, h�r mina l�ften, �t dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

Du f�r�kar konungens dagar; hans �r skola vara fr�n sl�kte till sl�kte.

M� han sitta p� sin tron inf�r Gud evinnerligen; l�t n�d och trofasthet bevara honom.

D� skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag f�r infria mina l�ften dag efter dag.