Chapter 62

F�r s�ngm�staren, till Jedutun; en psalm av David.

Allenast hos Gud s�ker min sj�l sin ro; fr�n honom kommer min fr�lsning.

Allenast han �r min klippa och min fr�lsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

Huru l�nge viljen I rasa mot denne man, samf�llt sl� honom ned, s�som vore han en lutande v�gg, en s�nderbr�ckt mur?

De r�dsl� allenast om att st�ta honom ned fr�n hans h�jd, de hava behag till l�gn; med munnen v�lsigna de, men i sitt innersta f�rbanna de. Sela.

Allenast i Gud m� du hava din ro, min sj�l; ty fr�n honom kommer mitt hopp.

Allenast han �r min klippa och min fr�lsning, min borg, jag skall icke vackla.

Hos Gud �r min fr�lsning och min �ra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

F�rtr�sta p� honom alltid, du folk; utgjuten f�r honom edra hj�rtan. Gud �r v�r tillflykt. Sela.

Allenast ett intet �ro m�nniskors barn, myndiga herrar f�f�nglighet; i v�gsk�len �ro de f�r l�tta, mindre �n intet �ro de allasammans.

F�rliten eder icke p� or�tt vinning, s�tten icke ett f�f�ngligt hopp till rov: om ock eder rikedom v�xer, s� akten icke d�rp�.

En g�ng har Gud sagt det, ja, tv� g�nger har jag h�rt det, att hos Gud �r makten;

och hos dig, Herre, �r n�d. Ty du vederg�ller var och en efter hans g�rningar.