Chapter 68

F�r s�ngm�staren; av David; en psalm, en s�ng.

Gud st�r upp; hans fiender varda f�rskingrade, och de som hata honom fly f�r hans ansikte.

S�som r�k f�rdrives, s� f�rdrivas de av dig; likasom vaxet sm�lter f�r eld, s� f�rg�s de ogudaktiga f�r Guds ansikte.

Men de r�ttf�rdiga �ro glada, de fr�jda sig inf�r Gud och jubla i gl�dje.

Sjungen till Guds �ra, lovs�gen hans namn. G�ren v�g f�r honom som drager fram genom �knarna. Hans namn �r HERREN, fr�jdens inf�r honom;

de faderl�sas fader och �nkors f�rsvarare, Gud i sin heliga boning,

en Gud som f�rhj�lper de ensamma till ett hem, och som f�r de f�ngna ut till lycka; allenast de genstr�viga m�ste bo i en �ken.

Gud, n�r du drog ut i spetsen f�r ditt folk, n�r du gick fram i �demarken, Sela,

d� b�vade jorden, d� utg�t himmelen sina fl�den inf�r Guds ansikte; ja, Sinai b�vade f�r Guds ansikte; Israels Guds.

Ett n�derikt regn l�t du falla, o Gud; ditt arvland, som f�rsm�ktade, vederkvickte du.

Din skara fick bo d�ri; genom din godhet beredde du det �t de betryckta, o Gud.

Herren l�ter h�ra sitt ord, stor �r skaran av kvinnor som b�da gl�dje:

�H�rskarornas konungar fly, de fly, och husmodern d�rhemma f�r utskifta byte.

Viljen I d� ligga stilla inom edra h�gnader? Duvans vingar �ro h�ljda i silver, och hennes fj�drar skimra av guld.

N�r den Allsm�ktige f�rstr�r konungarna i landet, faller sn� p� Salmon.�

Ett Guds berg �r Basans berg, ett h�gtoppigt berg �r Basans berg.

Men varf�r sen I s� avogt, I h�ga berg, p� det berg som Gud har utkorat till sitt s�te, det d�r ock HERREN skall bo f�r alltid?

Guds vagnar �ro tiotusenden, tusen och �ter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai �r nu i helgedomen.

Du for upp i h�jden, du tog f�ngar, du undfick g�vor bland m�nniskorna, ja, ocks� de genstr�viga skola bo hos HERREN Gud.

Lovad vare Herren! Dag efter dag b�r han oss; Gud �r v�r fr�lsning. Sela.

Gud �r f�r oss en Gud som fr�lsar, och hos HERREN, Herren finnes r�ddning fr�n d�den.

Men Gud s�nderkrossar sina fienders huvuden, krossar hj�ssan p� den som g�r d�r med skuld.

Herren s�ger: �Fr�n Basan skall jag h�mta dem, fr�n havets djup skall jag h�mta dem upp,

s� att du kan stampa med din fot i blod och l�ta dina hundars tunga f� sin del av fienderna.�

Man ser, o Gud, ditt h�gtidst�g, min Guds, min konungs, t�g inne i helgedomen.

Fr�mst g� s�ngare, harpospelare f�lja efter, mitt ibland unga kvinnor som sl� p� pukor.

Lova Gud i f�rsamlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

D�r g�r Benjamin, den yngste, han f�r dem an; d�r g�r skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

Din Gud har besk�rt dig makt; s� h�ll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort f�r oss.

I ditt tempel i Jerusalem b�re konungar fram sina sk�nker �t dig.

N�ps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, m� de �dmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han f�rstr�r de folk som finna behag i krig.

De m�ktige skola komma hit fr�n Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med g�vor i h�nderna.

I riken p� jorden, sjungen till Guds �ra; lovs�gen Herren, Sela,

honom som far fram p� urtidshimlarnas himmel. Ja, d�r l�ter han h�ra sin r�st, en m�ktig r�st.

Given Gud makten; �ver Israel �r hans h�rlighet, och hans makt �r i skyarna.

Fruktansv�rd �r du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka �t sitt folk. Lovad vare Gud!