Chapter 69

F�r s�ngm�staren, efter �Liljor�; av David.

Fr�ls mig, Gud; ty vattnen tr�nga mig inp� livet.

Jag har sjunkit ned i djup dy, d�r ingen botten �r; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill f�rdr�nka mig.

Jag har ropat mig tr�tt, min strupe �r f�rtorkad; mina �gon f�rsm�kta av f�rbidan efter min Gud.

Flera �n h�ren p� mitt huvud �ro de som hata mig utan sak; m�nga �ro de som vilja f�rg�ra mig, de som �ro mina fiender utan sk�l; vad jag icke har r�vat, det m�ste jag g�lda.

Du, o Gud, k�nner min d�rskap, och mina skulder �ro icke f�rborgade f�r dig.

L�t icke i mig dem komma p� skam, som f�rbida dig, Herre, HERRE Sebaot; L�t icke i mig dem varda till blygd, som s�ka dig, du Israels Gud.

Ty f�r din skull b�r jag sm�lek, f�r din skull h�ljer blygsel mitt ansikte;

fr�mmande har jag blivit f�r mina br�der och en fr�mling f�r min moders barn.

Ty nit�lskan f�r ditt hus har f�rt�rt mig, och dina sm�dares sm�delser hava fallit �ver mig.

Jag gr�t, ja, min sj�l gr�t under fasta, men det blev mig till sm�lek.

Jag kl�dde mig i sorgdr�kt, men jag blev f�r dem ett ordspr�k.

Om mig tassla de, n�r de sitta i porten; i dryckeslag g�ra de visor om mig.

Men jag kommer med min b�n till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora n�d, o Gud; svara mig i din fr�lsande trofasthet.

R�dda mig ur dyn, s� att jag icke sjunker ned; l�t mig bliva r�ddad fr�n dem som hata mig och fr�n de djupa vattnen.

L�t icke vattensvallet f�rdr�nka mig eller djupet uppsluka mig; och l�t ej graven tillsluta sitt gap �ver mig.

Svara mig, HERRE, ty god �r din n�d; v�nd dig till mig efter din stora barmh�rtighet.

F�rd�lj icke ditt ansikte f�r din tj�nare, ty jag �r i n�d; skynda att svara mig.

Kom till min sj�l och f�rlossa henne; befria mig f�r mina fienders skull.

Du k�nner min sm�lek, min skam och blygd; du ser alla mina ov�nner.

Sm�lek har krossat mitt hj�rta, s� att jag �r vanm�ktig; jag v�ntade p� medlidande, men d�r var intet, och p� tr�stare, men jag fann ingen.

De g�vo mig galla att �ta, och �ttika att dricka, i min t�rst.

M� deras bord framf�r dem bliva till en snara och till ett giller, b�st de g� d�r s�kra;

m� deras �gon f�rm�rkas, s� att de icke se; g�r deras l�nder vacklande alltid.

Gjut ut �ver dem din ogunst, och l�t din vredes gl�d hinna upp dem.

Deras g�rd blive �de, ingen m� finnas, som bor i deras hyddor,

eftersom de f�rf�lja dem som du sj�lv har slagit och orda om huru de pl�gas, som du har stungit.

L�t dem g� fr�n missg�rning till missg�rning, och l�t dem icke komma till din r�ttf�rdighet.

M� de utpl�nas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de r�ttf�rdiga.

Men mig som �r betryckt och pl�gad, mig skall din fr�lsning, o Gud, beskydda.

Jag vill lova Guds namn med s�ng och upph�ja honom med tacks�gelse.

Det skall behaga HERREN b�ttre �n n�gon tjur, n�got offerdjur med horn och kl�var.

N�r de �dmjuka se det, skola de gl�dja sig; I som s�ken Gud, edra hj�rtan skola leva.

Ty HERREN lyssnar till de fattiga och f�raktar icke sina f�ngna.

Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som r�r sig d�ri.

Ty Gud skall fr�lsa Sion, han skall bygga upp Juda st�der; man skall bo i dem och besitta landet.

Hans tj�nares barn skola f� det till arvedel, och de som �lska hans namn skola bo d�ri.