Chapter 81

F�r s�ngm�staren, till Gitt�t; av Asaf.

H�jen gl�djerop till Gud, v�r starkhet, h�jen jubel till Jakobs Gud.

St�mmen upp lovs�ng och l�ten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

St�ten i basun vid nym�naden, vid fullm�nen, p� v�r h�gtidsdag.

Ty detta �r en stadga f�r Israel, en Jakobs Guds r�tt.

Det best�mde han till ett vittnesb�rd i Josef, n�r han drog ut mot Egyptens land. Jag h�r ett tal som �r mig nytt:

�Jag lyfte b�rdan fr�n hans skuldra, hans h�nder blevo fria ifr�n lastkorgen.

I n�den ropade du, och jag r�ddade dig; jag svarade dig, h�ljd i tord�n, jag pr�vade dig vid Meribas vatten. Sela.

H�r, mitt folk, och l�t mig varna dig; Israel, o att du ville h�ra mig!

Hos dig skall icke finnas n�gon annan gud, och du skall ej tillbedja n�gon fr�mmande gud.

Jag �r HERREN, din Gud, som har f�rt dig upp ur Egyptens land; l�t din mun vitt upp, s� att jag f�r uppfylla den.

Men mitt folk ville ej h�ra min r�st, och Israel var mig icke till viljes.

D� l�t jag dem g� i deras hj�rtans h�rdhet, det fingo vandra efter sina egna r�dslag.

O att mitt folk ville h�ra mig, och att Israel ville vandra p� mina v�gar!

D� skulle jag snart kuva deras fiender och v�nda min hand mot deras ov�nner.

De som hata HERREN skulle d� visa honom underd�nighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

Och han skulle bespisa det med b�sta vete; ja, med honung ur klippan skulle jag m�tta dig.�