Chapter 88

En s�ng, en psalm av Koras s�ner; f�r s�ngm�staren, till Mahalat-leann�t; en s�ng av esraiten Heman.

HERRE, min fr�lsnings Gud, dag och natt ropar jag inf�r dig.

L�t min b�n komma inf�r ditt ansikte, b�j ditt �ra till mitt rop.

Ty min sj�l �r m�ttad med lidanden, och mitt liv har kommit n�ra d�dsriket.

Jag �r aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag �r s�som en man utan livskraft.

Jag �r �vergiven bland de d�da, lik de slagna som ligga i graven, dem p� vilka du icke mer t�nker, och som �ro avskilda fr�n din hand.

Ja, du har s�nkt mig ned underst i graven, ned i m�rkret, ned i djupet.

Den vrede vilar tung p� mig, och alla dina b�ljors svall l�ter du g� �ver mig. Sela.

Du har drivit mina f�rtrogna l�ngt bort ifr�n mig; du har gjort mig till en styggelse f�r dem; jag ligger f�ngen och kan icke komma ut.

Mitt �ga f�rtvinar av lidande; HERRE, jag �kallar dig dagligen, jag utr�cker mina h�nder till dig.

G�r du v�l under f�r de d�da, eller kunna skuggorna st� upp och tacka dig? Sela.

F�rt�ljer man i graven om din n�d, i avgrunden om din trofasthet?

K�nner man i m�rkret dina under, och din r�ttf�rdighet i gl�mskans land?

Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min b�n dig till m�tes.

Varf�r f�rkastar du, HERRE, min sj�l, varf�r d�ljer du ditt ansikte f�r mig?

Betryckt �r jag och d�ende allt ifr�n min ungdom; jag m�ste b�ra dina f�rskr�ckelser, s� att jag �r n�ra att f�rtvivla.

Din vredes l�gor g� �ver mig, dina fasor f�rg�ra mig.

De omgiva mig best�ndigt s�som vatten, de kringr�nna mig allasammans.

Du har drivit v�n och fr�nde l�ngt bort ifr�n mig; i mina f�rtrognas st�lle har jag nu m�rkret.