| Chapter 94 |
|
Du h�mndens Gud, o HERRE, du h�mndens Gud, tr�d fram i glans. |
|
Res dig, du jordens domare, vederg�ll de h�gmodiga vad de hava gjort. |
|
Huru l�nge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru l�nge skola de ogudaktiga triumfera? |
|
Deras mun fl�dar �ver av fr�ckt tal; de f�rh�va sig, alla og�rningsm�nnen. |
|
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel f�rtrycka de. |
|
�nkor och fr�mlingar dr�pa de, och faderl�sa m�rda de. |
|
Och de s�ga: �HERREN ser det icke, Jakobs Gud m�rker det icke.� |
|
M�rken sj�lva, I of�rnuftiga bland folket; I d�rar, n�r kommen I till f�rst�nd? |
|
Den som har planterat �rat, skulle han icke h�ra? Den som har danat �gat, skulle han icke se? |
|
Den som h�ller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som l�r m�nniskorna f�rst�nd? |
|
HERREN k�nner m�nniskornas tankar, han vet att de sj�lva �ro f�f�nglighet. |
|
S�ll �r den man som du, HERRE, undervisar, och som du l�r genom din lag, |
|
f�r att skaffa honom ro f�r olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder gr�vd. |
|
Ty HERREN f�rskjuter icke sitt folk, och sin arvedel �vergiver han icke. |
|
Nej, r�ttf�rdighet skall �ter g�lla i r�tten, och alla r�ttsinniga skola h�lla sig d�rtill. |
|
Vem st�r upp till att f�rsvara mig mot de onda, vem bist�r mig mot og�rningsm�nnen? |
|
Om HERREN icke vore min hj�lp, s� bodde min sj�l snart i det tysta. |
|
N�r jag t�nkte: �Min fot vacklar�, d� st�dde mig din n�r, o HERRE: |
|
N�r jag hade mycket bekymmer i mitt hj�rta, d� gladde din tr�st min sj�l. |
|
Kan f�rd�rvets domars�te hava gemenskap med dig, det s�te d�r man �ver v�ld i lagens namn, |
|
d�r de tr�nga den r�ttf�rdiges sj�l och f�rd�ma oskyldigt blod? |
|
Men HERREN bliver f�r mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa. |
|
Och han l�ter deras f�rd�rv v�nda tillbaka �ver dem och f�rg�r dem f�r deras ondskas skull. Ja, HERREN, v�r Gud, f�rg�r dem. |