Chapter 104

Lova HERREN, min sj�l. HERRE, min Gud, du �r h�g och stor, i majest�t och h�rlighet �r du kl�dd.

Du h�ljer dig i ljus s�som i en mantel, du sp�nner ut himmelen s�som ett t�lt;

du timrar p� vattnen dina salar, molnen g�r du till din vagn, och du far fram p� vindens vingar.

Du g�r vindar till dina s�ndebud, eldsl�gor till dina tj�nare.

Du grundade jorden p� hennes f�sten, s� att hon icke vacklar till evig tid.

Med djupet bet�ckte du henne s�som med en kl�dnad; upp�ver bergen stodo vattnen.

Men f�r din n�pst flydde de; f�r ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Berg h�jde sig, och dalar s�nkte sig, p� den plats som du hade best�mt f�r dem.

En gr�ns satte du, som vattnen ej fingo �verskrida, s� att de icke �ter skulle bet�cka jorden.

Du l�t k�llor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin v�g.

De vattna alla markens djur, vild�snorna sl�cka i dem sin t�rst.

Vid dem bo himmelens f�glar, fr�n tr�dens grenar h�ja de sin r�st.

Du vattnar bergen fr�n dina salar, jorden m�ttas av den frukt du skapar.

Du l�ter gr�s skjuta upp f�r djuren och �rter till m�nniskans tj�nst. S� framalstrar du br�d ur jorden

och vin, som gl�der m�nniskans hj�rta; s� g�r du hennes ansikte gl�nsande av olja, och br�det styrker m�nniskans hj�rta.

HERRENS tr�d varda ock m�ttade, Libanons cedrar, som han har planterat;

f�glarna bygga d�r sina n�sten, h�gern g�r sitt bo i cypresserna.

Stenbockarna hava f�tt de h�ga bergen, klyftorna �r klippdassarnas tillflykt.

Du gjorde m�nen till att best�mma tiderna; solen vet stunden d� den skall g� ned.

Du s�nder m�rker, och det bliver natt; d� komma alla skogens djur i r�relse,

de unga lejonen ryta efter rov och beg�ra sin f�da av Gud.

Solen g�r upp; d� draga de sig tillbaka och l�gga sig ned i sina kulor.

M�nniskan g�r d� ut till sin g�rning och till sitt arbete intill aftonen.

Huru m�ngfaldiga �ro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden �r full av vad du har skapat.

Se ock havet, det stora ock vida: ett tall�st vimmel r�r sig d�ri, djur b�de stora och sm�.

D�r g� skeppen sin v�g fram, Leviatan, som du har skapat att leka d�ri.

Alla v�nta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i r�tt tid.

Du giver dem, d� samla de in; du uppl�ter din hand, d� varda de m�ttade med goda h�vor.

Du f�rd�ljer ditt ansikte, d� f�rskr�ckas de; du tager bort deras ande, d� f�rg�s de och v�nda �ter till sitt stoft igen.

Du s�nder ut din ande, d� varda de skapade, och du f�rnyar jordens anlete.

HERRENS �ra f�rblive evinnerligen; m� HERREN gl�dja sig �ver sina verk,

han som sk�dar p� jorden, och hon b�var, han som r�r vid bergen, och de ryka.

Jag vill sjunga till HERRENS �ra, s� l�nge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, s� l�nge jag �r till.

Mitt tal behage honom v�l; m� jag sj�lv f� gl�dja mig i HERREN.

Men m� syndare f�rsvinna ifr�n jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min sj�l Halleluja!