Chapter 105

Tacken HERREN, �kallen hans namn, g�ren hans g�rningar kunniga bland folken.

Sjungen till hans �ra, lovs�gen honom, talen om alla hans under.

Ber�mmen eder av hans heliga namn; gl�dje sig av hj�rtat de som s�ka HERREN.

Fr�gen efter HERREN och hans makt, s�ken hans ansikte best�ndigt.

T�nken p� de underbara verk som han har gjort, p� hans under och hans muns domar,

I Abrahams, hans tj�nares, s�d, I Jakobs barn, hans utvalda.

Han �r HERREN, v�r Gud; �ver hela jorden g� hans domar.

Han t�nker evinnerligen p� sitt f�rbund, intill tusen sl�kten p� vad han har stadgat,

p� det f�rbund han sl�t med Abraham och p� sin ed till Isak.

Han fastst�llde det f�r Jakob till en stadga, f�r Israel till ett evigt f�rbund;

han sade: ��t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.�

D� voro de �nnu en liten hop, de voro ringa och fr�mlingar d�rinne.

Och de vandrade �stad ifr�n folk till folk, ifr�n ett rike bort till ett annat.

Han tillstadde ingen att g�ra dem skada, han straffade konungar f�r deras skull:

�Kommen icke vid mina smorda, och g�ren ej mina profeter n�got ont.�

Och n�r han bj�d hungersn�d komma �ver landet och f�rd�rvade allt deras livsuppeh�lle,

d� s�nde han �stad en man framf�r dem: Josef blev s�ld till tr�l.

Man slog hans f�tter i bojor, i j�rn fick han ligga fj�ttrad,

till den tid d� hans ord uppfylldes, d� HERRENS tal bevisade hans oskuld.

D� s�nde konungen och l�t sl�ppa honom l�s, folkens beh�rskare gav honom fri.

Han satte honom till herre �ver sitt hus, till att r�da �ver all hans egendom;

han skulle binda hans furstar efter sin vilja och l�ra hans �ldste vishet.

Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en g�st i Hams land.

Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och m�ktigare �n dess ov�nner voro,

de vilkas hj�rtan han v�nde till att hata hans folk, till att l�gga onda r�d mot hans tj�nare.

Han s�nde Mose, sin tj�nare, och Aron, som han hade utvalt.

De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

Han s�nde m�rker och l�t allt bliva m�rkt; och de stodo icke emot hans ord.

Han f�rvandlade deras vatten till blod och l�t s� deras fiskar d�.

Deras land kom att vimla av paddor, �nda in i deras konungars kamrar.

Han bj�d, och flugsv�rmar kommo, mygg i hela deras land.

Han gav dem hagel f�r regn, eldsl�gor s�nde han i deras land.

Och han slog deras vintr�d och fikontr�d och br�t s�nder tr�den i deras land.

Han bj�d, och gr�shoppor kommo, och gr�smaskar i tall�s m�ngd.

De �to upp alla �rter i deras land, de �to upp frukten p� deras mark.

Och han slog allt f�rstf�tt i deras land, f�rstlingen av all deras kraft.

S� f�rde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

Egyptierna gladde sig, n�r de drogo ut; ty f�rskr�ckelse f�r Israel hade fallit �ver dem.

Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld f�r att lysa om natten.

De beg�rde, d� l�t han vaktlar komma, och med br�d fr�n himmelen m�ttade han dem.

Han �ppnade klippan, och vatten fl�dade; det gick genom �knen s�som en str�m.

Ty han t�nkte p� sitt heliga ord, p� sin tj�nare Abraham.

S� f�rde han ut sitt folk med fr�jd, med jubel dem som han hade utvalt.

Han gav �t dem hedningarnas l�nder, och folkens f�rv�rv fingo de till besittning,

f�r att de skulle h�lla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!