| Chapter 107 |
|
Tacken HERREN, ty han �r god, ty hans n�d varar evinnerligen. |
|
S� s�ge HERRENS f�rlossade, de som han har f�rlossat ur n�den, |
|
de som han har f�rsamlat ifr�n l�nderna, fr�n �ster och fr�n v�ster, fr�n norr och fr�n havssidan. |
|
De irrade omkring i �knen p� �de stigar, de funno ingen stad d�r de kunde bo; |
|
de hungrade och t�rstade, deras sj�l f�rsm�ktade i dem. |
|
Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han r�ddade dem ur deras tr�ngm�l. |
|
Och han ledde dem p� en r�tt v�g, s� att de kommo till en stad d�r de kunde bo. |
|
De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn, |
|
att han m�ttade den f�rsm�ktande sj�len och uppfyllde den hungrande sj�len med sitt goda. |
|
De sutto i m�rker och d�dsskugga, f�ngna i el�nde och j�rnbojor, |
|
d�rf�r att de hade varit genstr�viga mot Guds ord och hade f�raktat den H�gstes r�d. |
|
Han kuvade deras hj�rtan med olycka; de kommo p� fall och hade ingen hj�lpare. |
|
Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l; |
|
han f�rde dem ut ur m�rkret och d�dsskuggan, och deras bojor slet han s�nder. |
|
De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn, |
|
att han krossade kopparportarna och br�t s�nder j�rnbommarna. |
|
De voro of�rnuftiga, ty de vandrade i �vertr�delse, och blevo nu pl�gade f�r sina missg�rningars skull; |
|
deras sj�l v�mjdes vid all mat, och de voro n�ra d�dens portar. |
|
Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l. |
|
Han s�nde sitt ord och botade dem och r�ddade dem fr�n graven. |
|
De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn; |
|
de m� offra lovets offer och f�rt�lja hans verk med jubel. |
|
De foro p� havet med skepp och drevo sin handel p� stora vatten; |
|
d�r fingo de se HERRENS g�rningar och hans under p� havsdjupet. |
|
Med sitt ord uppv�ckte han stormvinden, s� att den h�vde upp dess b�ljor. |
|
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras sj�l uppl�stes av �ngest. |
|
De raglade och stapplade s�som druckna, och all deras vishet blev till intet. |
|
Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han f�rde dem ut ur deras tr�ngm�l. |
|
Han f�rbytte stormen i lugn, s� att b�ljorna omkring dem tystnade. |
|
Och de blevo glada att det vart stilla, och han f�rde dem till den hamn dit de ville. |
|
De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn; |
|
de m� upph�ja honom i folkets f�rsamling och lova honom d�r de �ldste sitta. |
|
Han gjorde str�mmar till �ken, k�llspr�ng till torr mark, |
|
b�rdigt land till salthed, f�r dess inbyggares ondskas skull. |
|
Han gjorde �knen till en vattenrik sj� och torrt land till k�llspr�ng. |
|
Och han l�t de hungrande bo d�r, och de byggde en stad d�r de kunde bo. |
|
De bes�dde �krar och planterade ving�rdar, som g�vo dem sin frukt i avkastning. |
|
Han v�lsignade dem, och de f�r�kades storligen, och deras boskapshjordar l�t han icke f�rminskas. |
|
V�l blevo de sedan ringa och nedb�jda, i det olycka och bedr�velse tryckte dem, |
|
men han som utgjuter f�rakt �ver furstar och l�ter dem irra omkring i v�gl�sa �demarker, |
|
han upph�jde d� den fattige ur el�ndet och l�t sl�kterna v�xa till s�som f�rhjordar. |
|
De redliga se det och gl�dja sig, och all or�ttf�rdighet m�ste tillsluta sin mun. |
|
Den som �r vis, han akte h�rp� och besinne HERRENS n�deg�rningar. |