Swedish 1917 Bible

Psalms 106     

Psalms

Return to Index

Chapter 107

Tacken HERREN, ty han �r god, ty hans n�d varar evinnerligen.

S� s�ge HERRENS f�rlossade, de som han har f�rlossat ur n�den,

de som han har f�rsamlat ifr�n l�nderna, fr�n �ster och fr�n v�ster, fr�n norr och fr�n havssidan.

De irrade omkring i �knen p� �de stigar, de funno ingen stad d�r de kunde bo;

de hungrade och t�rstade, deras sj�l f�rsm�ktade i dem.

Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han r�ddade dem ur deras tr�ngm�l.

Och han ledde dem p� en r�tt v�g, s� att de kommo till en stad d�r de kunde bo.

De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn,

att han m�ttade den f�rsm�ktande sj�len och uppfyllde den hungrande sj�len med sitt goda.

De sutto i m�rker och d�dsskugga, f�ngna i el�nde och j�rnbojor,

d�rf�r att de hade varit genstr�viga mot Guds ord och hade f�raktat den H�gstes r�d.

Han kuvade deras hj�rtan med olycka; de kommo p� fall och hade ingen hj�lpare.

Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l;

han f�rde dem ut ur m�rkret och d�dsskuggan, och deras bojor slet han s�nder.

De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn,

att han krossade kopparportarna och br�t s�nder j�rnbommarna.

De voro of�rnuftiga, ty de vandrade i �vertr�delse, och blevo nu pl�gade f�r sina missg�rningars skull;

deras sj�l v�mjdes vid all mat, och de voro n�ra d�dens portar.

Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han fr�lste dem ur deras tr�ngm�l.

Han s�nde sitt ord och botade dem och r�ddade dem fr�n graven.

De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn;

de m� offra lovets offer och f�rt�lja hans verk med jubel.

De foro p� havet med skepp och drevo sin handel p� stora vatten;

d�r fingo de se HERRENS g�rningar och hans under p� havsdjupet.

Med sitt ord uppv�ckte han stormvinden, s� att den h�vde upp dess b�ljor.

De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras sj�l uppl�stes av �ngest.

De raglade och stapplade s�som druckna, och all deras vishet blev till intet.

Men de ropade till HERREN i sin n�d, och han f�rde dem ut ur deras tr�ngm�l.

Han f�rbytte stormen i lugn, s� att b�ljorna omkring dem tystnade.

Och de blevo glada att det vart stilla, och han f�rde dem till den hamn dit de ville.

De m� tacka HERREN f�r hans n�d och f�r hans under med m�nniskors barn;

de m� upph�ja honom i folkets f�rsamling och lova honom d�r de �ldste sitta.

Han gjorde str�mmar till �ken, k�llspr�ng till torr mark,

b�rdigt land till salthed, f�r dess inbyggares ondskas skull.

Han gjorde �knen till en vattenrik sj� och torrt land till k�llspr�ng.

Och han l�t de hungrande bo d�r, och de byggde en stad d�r de kunde bo.

De bes�dde �krar och planterade ving�rdar, som g�vo dem sin frukt i avkastning.

Han v�lsignade dem, och de f�r�kades storligen, och deras boskapshjordar l�t han icke f�rminskas.

V�l blevo de sedan ringa och nedb�jda, i det olycka och bedr�velse tryckte dem,

men han som utgjuter f�rakt �ver furstar och l�ter dem irra omkring i v�gl�sa �demarker,

han upph�jde d� den fattige ur el�ndet och l�t sl�kterna v�xa till s�som f�rhjordar.

De redliga se det och gl�dja sig, och all or�ttf�rdighet m�ste tillsluta sin mun.

Den som �r vis, han akte h�rp� och besinne HERRENS n�deg�rningar.

Psalms 108

 

 

 

SpeakingBible Software © 2001 by johnhurt.com