Chapter 108

En s�ng, en psalm av David.

Mitt hj�rta �r frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, s� vill min �ra.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill v�cka morgonrodnaden.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Ty din n�d �r stor �nda upp�ver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Upph�jd vare du, Gud, �ver himmelen, och �ver hela jorden str�cke sig din �ra.

P� det att dina v�nner m� varda r�ddade, m� du giva seger med din h�gra hand och b�nh�ra mig.

Gud har talat i sin helgedom: �Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avm�ta Suckots dal.

Mitt �r Gilead, mitt �r Manasse, Efraim �r mitt huvuds v�rn,

Juda min h�rskarstav; Moab �r mitt tvagningsk�rl, p� Edom kastar jag min sko; �ver filist�ernas land h�jer jag jubelrop.�

Vem skall f�ra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

Har icke du, o Gud, f�rkastat oss, s� att du ej drager ut med v�ra h�rar, o Gud?

Giv oss hj�lp mot ov�nnen; ty m�nniskors hj�lp �r f�f�nglighet.

Med Gud kunna vi g�ra m�ktiga ting; han skall f�rtrampa v�ra ov�nner.