Chapter 116

Jag har HERREN k�r, ty han h�r min r�st och mina b�ner.

Ja, han har b�jt sitt �ra till mig; i hela mitt liv skall jag �kalla honom.

D�dens band omv�rvde mig, och d�dsrikets �ngest grep mig; jag kom i n�d och bedr�velse.

Men jag �kallade HERRENS namn: �Ack HERRE, r�dda min sj�l.�

HERREN �r n�dig och r�ttf�rdig, v�r Gud �r barmh�rtig.

HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i el�nde, och han fr�lste mig.

V�nd nu �ter till din ro, min sj�l, ty HERREN har gjort v�l mot dig.

Ja, du har r�ddat min sj�l fr�n d�den, mitt �ga fr�n t�rar, min fot ifr�n fall;

jag skall f� vandra inf�r HERREN i de levandes land.

Jag tror, ty d�rf�r talar jag, jag som var storligen pl�gad,

jag som m�ste s�ga i min �ngest: �Alla m�nniskor �ro l�gnaktiga.�

Huru skall jag vederg�lla HERREN alla hans v�lg�rningar mot mig?

Jag vill taga fr�lsningens b�gare och �kalla HERRENS namn.

Jag vill infria �t HERREN mina l�ften, ja, i hela hans folks �syn.

Dyrt aktad i HERRENS �gon �r hans frommas d�d.

Ack HERRE, jag �r ju din tj�nare, jag �r din tj�nare, din tj�narinnas son; du har lossat mina band.

Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag �kalla.

Jag vill infria �t HERREN mina l�ften, ja, i hela hans folks �syn,

i g�rdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!