Chapter 132

En vallfartss�ng. T�nk, HERRE, David till godo, p� allt vad han fick lida,

han som svor HERREN en ed och gjorde ett l�fte �t den Starke i Jakob;

�Jag skall icke g� in i den hydda d�r jag bor, ej heller bestiga mitt vilol�ger,

jag skall icke unna mina �gon s�mn eller mina �gonlock slummer,

f�rr�n jag har funnit en plats �t HERREN, en boning �t den Starke i Jakob.�

Ja, vi h�rde d�rom i Efrata, vi f�rnummo det i skogsbygden.

L�tom oss g� in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

St� upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Dina pr�ster vare kl�dda i r�ttf�rdighet, och dina fromma juble.

F�r din tj�nare Davids skull m� du icke visa tillbaka din smorde.

HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: �Av ditt livs frukt skall jag s�tta konungar p� din tron.

Om dina barn h�lla mitt f�rbund och h�lla mitt vittnesb�rd, som jag skall l�ra dem, s� skola ock deras barn till evig tid f� sitta p� din tron.

Ty HERREN har utvalt Sion, d�r vill han hava sin boning.

Detta �r min vilostad till evig tid; h�r skall jag bo, ty till detta st�lle har jag lust.

Dess f�rr�d skall jag rikligen v�lsigna, �t dess fattiga skall jag giva br�d till fyllest.

Dess pr�ster skall jag kl�da i fr�lsning, och dess fromma skola jubla h�gt.

D�r skall jag l�ta ett horn skjuta upp �t David; d�r har jag rett till en lampa �t min smorde.

Hans fiender skall jag kl�da i skam, men p� honom skall hans krona gl�nsa.�