Chapter 141

En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min r�st, d� jag nu ropar till dig.

Min b�n g�lle inf�r dig s�som ett r�koffer, mina h�nders upplyftande s�som ett aftonoffer.

S�tt, o HERRE, en vakt f�r min mun, bevaka mina l�ppars d�rr.

L�t icke mitt hj�rta vika av till n�got ont, till att �va ogudaktighetens g�rningar tillsammans med m�n som g�ra vad or�tt �r; av deras l�ckerheter vill jag icke �ta.

M� den r�ttf�rdige sl� mig i k�rlek och straffa mig; det �r s�som olja p� huvudet, och mitt huvud skall icke f�rsm� det. Ty �nnu en tid, s� skall min b�n uppfyllas, genom att det g�r dem illa;

deras ledare skola st�rtas ned utf�r klippan, och man skall d� h�ra att mina ord �ro ljuvliga.

S�som n�r man har pl�jt och ristat upp jorden, s� ligga v�ra ben kringstr�dda vid d�dsrikets rand.

Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina �gon; till dig tager jag min tillflykt, f�rkasta icke min sj�l.

Bevara mig f�r de snaror som de l�gga ut p� min v�g och f�r og�rningsm�nnens giller.

De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag g�r oskadd f�rbi.