Chapter 7

Min son, tag vara p� mina ord, och g�m mina bud inom dig.

H�ll mina bud, s� f�r du leva, och bevara min undervisning s�som din �gonsten.

Bind dem vid dina fingrar, skriv dem p� ditt hj�rtas tavla.

S�g till visheten: �Du �r min syster�, och kalla f�rst�ndet din f�rtrogna,

s� att de bevara dig f�r fr�mmande kvinnor, f�r din n�stas hustru, som talar hala ord.

Ty ut genom f�nstret i mitt hus, fram genom gallret d�r blickade jag;

d� s�g jag bland de f�kunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan f�rst�nd.

Han gick fram p� gatan invid h�rnet d�r hon bodde, p� v�gen till hennes hus skred han fram,

skymningen, p� aftonen av dagen, nattens dunkel, n�r m�rker r�dde

Se, d� kom d�r en kvinna honom till m�tes; hennes dr�kt var en sk�kas, och hennes hj�rta illfundigt.

Yster och l�ttsinnig var hon, hennes f�tter hade ingen ro i hennes hus.

�n var hon p� gatan, �n var hon p� torgen vid vart gath�rn stod hon p� lur.

Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fr�ckhet i sin uppsyn:

�Tackoffer har jag haft att framb�ra; i dag har jag f�tt infria mina l�ften.

D�rf�r gick jag ut till att m�ta dig jag ville s�ka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

Jag har b�ddat min s�ng med sk�na t�cken, med brokigt linne fr�n Egypten.

Jag har best�nkt min b�dd med myrra, med aloe och med kanel.

Kom, l�t oss f�rn�ja oss med k�rlek intill morgonen, och f�rlusta oss med varandra i �lskog.

Ty min man �r nu icke hemma han har rest en l�ng v�g bort.

Sin penningpung tog han med sig; f�rst vid fullm�nstiden kommer han hem.�

S� f�rleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina l�ppars halhet f�rf�r hon honom.

Han f�ljer efter henne med hast, lik oxen som g�r f�r att slaktas, och lik f�ngen som f�res bort till straffet f�r sin d�rskap;

ja, han f�ljer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik f�geln som skyndar till snaran, utan att f�rst� att det g�ller dess liv.

S� h�ren mig nu, I barn, och given akt p� min muns tal.

L�t icke ditt hj�rta vika av till hennes v�gar, och f�rvilla dig ej in p� hennes stigar.

Ty m�nga som ligga slagna �ro f�llda av henne, och stor �r hopen av dem hon har dr�pt.

Genom hennes hus g� d�dsrikets v�gar, de som f�ra ned�t till d�dens kamrar.