Chapter 17

B�ttre �r ett torrt br�dstycke med ro �n ett hus fullt av h�gtidsmat med kiv.

En f�rst�ndig tj�nare f�r r�da �ver en vanartig son, och bland br�derna f�r han skifta arv.

Degeln pr�var silver och sm�ltugnen guld, s� pr�var HERREN hj�rtan.

En ond m�nniska aktar p� ondskefulla l�ppar, falskheten lyssnar till f�rd�rvliga tungor.

Den som bespottar den fattige sm�dar hans skapare; den som gl�der sig �t andras of�rd bliver icke ostraffad.

De gamlas krona �ro barnbarn, och barnens �ra �ro deras f�der.

Stortaliga l�ppar h�vas icke d�ren, mycket mindre l�gnaktiga l�ppar en furste.

En g�va �r en lyckosten i dens �gon, som ger den; vart den �n kommer bereder den framg�ng.

Den som skyler vad som �r brutet, han vill fr�mja k�rlek, men den som river upp gammalt, han g�r v�nner oense.

En f�rebr�else verkar mer p� den f�rst�ndige �n hundra slag p� d�ren.

Upprorsmakaren vill allenast vad ont �r, men en budb�rare utan f�rbarmande skall s�ndas mot honom.

B�ttre �r att m�ta en bj�rninna fr�n vilken man har tagit ungarna, �n att m�ta en d�re i hans of�rnuft.

Den som vederg�ller gott med ont, fr�n hans hus skall olyckan icke vika.

Att begynna tr�ta �r att sl�ppa ett vattenfl�de l�st; h�ll d�rf�r inne, f�rr�n kivet har brutit ut.

Den som friar den skyldige och den som f�ller den oskyldige, de �ro b�da en styggelse f�r HERREN.

Vartill gagna v�l penningar i d�rens hand? Han kunde k�pa sig vishet, men han saknar f�rst�nd.

En v�ns k�rlek best�r alltid. och en broder f�des till hj�lp i n�den.

En m�nniska utan f�rst�nd �r den som giver handslag, den som g�r i borgen f�r sin n�sta.

Den som �lskar split, han �lskar �vertr�delse; Men som bygger sin d�rr h�g, han far efter fall.

Den som har ett vr�ngt hj�rta vinner ingen framg�ng, och den som har en f�rv�nd tunga, han faller i olycka.

Den som har f�tt en d�raktig son f�r bedr�velse av honom, en d�res fader har ingen gl�dje.

Ett glatt hj�rta �r en god l�kedom, men ett brutet mod tager m�rgen ur benen.

Den ogudaktige tager g�rna sk�nker i l�nndom, f�r att han skall vr�nga r�ttens v�gar.

Den f�rst�ndige har sin blick p� visheten, men d�rens �gon �ro vid jordens �nda.

En d�raktig son �r sin faders gr�melse och en bitter sorg f�r henne som har f�tt honom.

Att pliktf�lla j�mv�l den r�ttf�rdige �r icke tillb�rligt; att sl� �dla m�n strider mot r�ttvisan.

Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes �r en man med f�rst�nd.

Om den of�rnuftige tege, s� aktades ocks� han f�r vis; den som tillsluter sina l�ppar �r f�rst�ndig.