Chapter 5

Var icke obet�nksam med din mun, och l�t icke ditt hj�rta f�rhasta sig med att uttala n�got ord inf�r Gud. Gud �r ju i himmelen, och du �r p� jorden; l�t d�rf�r dina ord vara f�.

Ty tankl�shet har med sig m�ngahanda besv�r, och en d�res r�st har �verfl�d p� ord.

N�r du har gjort ett l�fte �t Gud, s� dr�j icke att infria det; ty till d�rar har han icke behag. Det l�fte du har givit skall du infria.

Det �r b�ttre att du intet lovar, �n att du g�r ett l�fte och icke infriar det.

L�t icke din mun draga skuld �ver hela din kropp; och s�g icke inf�r Guds s�ndebud att det var ett f�rhastande. Icke vill du att Gud skall f�rt�rnas f�r ditt tals skull, s� att han f�rd�rvar sina h�nders verk?

Se, d�r mycken tankl�shet och f�f�nglighet �r, d�r �r ock en myckenhet av ord. Ja, Gud m� du frukta.

Om du ser att den fattige f�rtryckes, och att r�tt och r�ttf�rdighet v�ldf�res i landet, s� f�rundra dig icke d�r�ver; ty p� den h�ge vaktar en h�gre, och andra �nnu h�gre vakta p� dem b�da.

Och vid allt detta �r det en f�rm�n f�r ett land att hava en konung som s� styr, att marken bliver brukad.

Den som s� �lskar penningar bliver icke m�tt p� penningar, och den som �lskar rikedom har ingen vinning d�rav. Ocks� detta �r f�f�nglighet.

N�r �godelarna f�r�kas, bliva ock de som �ta av dem m�nga; och till vad gagn �ro de d� f�r �garen, utom att hans �gon f� se dem?

S�t �r arbetarens s�mn, vare sig han har litet eller mycket att �ta; men den rikes �verfl�d tillst�djer honom icke att sova.

Ett bedr�vligt el�nde som jag har sett under solen �r det att hopsparad rikedom kan bliva sin �gare till skada.

Och om rikedomen har g�tt f�rlorad f�r n�gon genom en olycka, s� f�r hans son, om han har f�tt en son, alls intet d�rav.

S�dan som han kom ur sin moders liv m�ste han sj�lv �ter g� bort, lika naken som han kom, och f�r sin m�da f�r han alls intet som han kan taga med sig.

Ocks� det �r ett bedr�vligt el�nde. Om han m�ste g� bort alldeles s�dan som han kom, vad f�rm�n har han d� d�rav att han s� m�dar sig -- f�r vind?

Nej, alla sina livsdagar framlever han i m�rker; och mycken gr�melse har han, och pl�ga och f�rtret.

Se, vad jag har funnit vara b�st och sk�nast f�r m�nniskan, det �r att hon �ter och dricker och g�r sig goda dagar vid den m�da som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver henne; ty detta �r den del hon f�r.

Och om Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter, och d�rtill f�runnat honom makt att njuta h�rav och att g�ra sig till godo sin del och att vara glad under sin m�da, s� �r ocks� detta en Guds g�va.

Ty man t�nker d� icke s� mycket p� sina livsdagars g�ng, n�r Gud f�rl�nar gl�dje i hj�rtat.