Chapter 6

Ett el�nde som jag har sett under solen, och som kommer tungt �ver m�nniskorna �r det,

n�r Gud �t n�gon har givit rikedom och skatter och �ra, s� att denne f�r sin r�kning intet saknar av allt det han �nskar sig, och Gud sedan icke f�runnar honom makt att sj�lv njuta d�rav, utan l�ter en fr�mling f� njuta d�rav; detta �r f�f�nglighet och en usel pl�ga.

Om en man �n finge hundra barn och finge leva i m�nga �r, ja, om hans livsdagar bleve �n s� m�nga, men hans sj�l icke finge njuta sig m�tt av hans goda, och om han s� bleve utan begravning, d� s�ger jag: lyckligare �n han �r ett ofullg�nget foster.

Ty s�som ett f�f�ngligt ting har detta kommit till v�rlden, och i m�rker g�r det bort, och i m�rker h�ljes dess namn;

det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett s�dant har b�ttre ro �n han.

Ja, om han �n levde i tv� g�nger tusen �r utan att f� njuta n�got gott -- g� icke �nd� alla till samma m�l?

All m�nniskans m�da �r f�r hennes mun, och likv�l bliver hennes hunger icke m�ttad.

Ty vad f�rm�n har den vise framf�r d�ren? Vad b�tar det den fattige, om han f�rst�r att skicka sig inf�r de levande?

B�ttre �r att se n�got f�r �gonen �n att fara efter n�got med beg�ret. Ocks� detta �r f�f�nglighet och ett jagande efter vind.

Vad som �r, det var redan f�rut n�mnt vid namn; f�rutbest�mt var vad en m�nniska skulle bliva. Och hon kan icke g� till r�tta med honom som �r m�ktigare �n hon sj�lv.

Ty om man ock ordar �n s� mycket och d�rmed f�r�kar f�f�ngligheten, vad f�rm�n har man d�rav? 7:1. elektroniska utg�van.