| Chapter 7 |
|
Ty vem vet vad gott som skall h�nda en m�nniska i livet, under de f�f�ngliga livsdagar som hon f�r framleva, lik en skugga? Och vem kan s�ga en m�nniska vad som efter henne skall ske under solen? Predikaren, 7 Kapitlet Sorg och gl�dje, r�ttf�rdighet och or�ttf�rdighet, vishet, kvinnors ondska m. m. |
|
B�ttre �r gott namn �n god salva, och b�ttre �r d�dens dag �n f�delsedagen. |
|
B�ttre �n att g� i g�stabudshus �r det att g� i sorgehus; ty d�r �r �nden f�r alla m�nniskor, och den efterlevande m� l�gga det p� hj�rtat. |
|
B�ttre �r gr�melse �n l�je, ty av det som g�r ansiktet sorgset far hj�rtat v�l. |
|
De visas hj�rtan �ro i sorgehus, och d�rarnas hj�rtan i hus d�r man gl�des. |
|
B�ttre �r att h�ra f�rebr�elser av en vis man �n att f� h�ra s�ng av d�rar. |
|
Ty s�som sprakandet av t�rne under grytan, s� �r d�rarnas l�je. Ocks� detta �r f�f�nglighet. |
|
Ty vinningslystnad g�r den vise till en d�re, och mutor f�rd�rva hj�rtat. |
|
B�ttre �r slutet p� en sak �n dess begynnelse; b�ttre �r en t�lmodig man �n en h�gmodig. |
|
Var icke f�r hastig i ditt sinne till att gr�ma dig, ty gr�melse bor i d�rars br�st. |
|
Sp�rj icke: �Varav kommer det att forna dagar voro b�ttre �n v�ra?� Ty icke av vishet kan du fr�ga s�. |
|
J�mgod med arvgods �r vishet, ja, hon �r f�rmer i v�rde f�r dom som se solen. |
|
Ty under vishetens besk�rm �r man s�som under penningens besk�rm, men den f�rst�ndiges f�rm�n �r att visheten beh�ller sin �gare vid liv. |
|
Se p� Guds verk; vem kan g�ra rakt vad han har gjort krokigt? |
|
Var allts� vid gott mod under den goda dagen, och bet�nk under den onda dagen att Gud har gjort denna s�v�l som den andra, f�r att m�nniskan icke skall kunna utfinna n�got om det som skall ske, n�r hon �r borta. |
|
Det ena som det andra har jag sett under mina f�f�ngliga dagar: m�ngen r�ttf�rdig som har f�rg�tts i sin r�ttf�rdighet, och m�ngen or�ttf�rdig som l�nge har f�tt leva i sin ondska. |
|
Var icke alltf�r r�ttf�rdighet, och var icke alltf�r mycket vis; icke vill du f�rd�rva dig sj�lv? |
|
Var icke alltf�r or�ttf�rdig, och var icke en d�re; icke vill du d� i f�rtid? |
|
Det �r b�st att du h�ller fast vid det ena, utan att �nd� sl�ppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utv�g ur allt detta. |
|
Visheten g�r den vise starkare �n tio v�ldiga i staden. |
|
Ty ingen m�nniska �r s� r�ttf�rdig p� jorden, att hon g�r vad gott �r och icke beg�r n�gon synd. |
|
Akta icke heller p� alla ord som man talar, eljest kunde du f� h�ra din egen tj�nare uttala f�rbannelser �ver dig. |
|
Ditt hj�rta vet ju att du sj�lv m�ngen g�ng har uttalat f�rbannelser �ver andra. |
|
Detta allt har jag f�rs�kt att utr�na genom vishet. Jag sade: �Jag vill bliva vis�, men visheten f�rblev fj�rran ifr�n mig. |
|
Ja, tingens v�sen ligger i fj�rran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det? |
|
N�r jag v�nde mig med mitt hj�rta till att eftersinna och begrunda, och till att s�ka visheten och det som �r huvudsumman, och till att f�rst� ogudaktigheten i dess d�rskap och d�raktigheten i dess of�rnuft, |
|
d� fann jag n�got som var bittrare �n d�den: kvinnan, hon som sj�lv �r ett n�t, och har ett hj�rta som �r en snara, och armar som �ro bojor. Den som t�ckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes f�nge. |
|
Se, detta fann jag, s�ger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra f�r att komma till huvudsumman. |
|
N�got gives, som min sj�l best�ndigt har s�kt, men som jag icke har funnit: v�l har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. |
|
Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort m�nniskorna s�dana de borde vara, men sj�lva t�nka de ut m�ngahanda funder. |