Chapter 8

Vem �r lik den vise, och vem f�rst�r att s� uttyda en sak? Visheten g�r m�nniskans ansikte ljust, genom den f�rvandlas det r�a i hennes uppsyn.

Jag s�ger er: Akta p� konungens bud, ja, g�r det f�r den eds skull som du har svurit vid Gud.

F�rhasta dig icke att �vergiva honom, inl�t dig ej p� n�got som �r ont; han kan ju g�ra allt vad han vill.

Ty en konungs ord �r m�ktigt, och vem kan s�ga till honom: �Vad g�r du?�

Den som h�ller budet skall icke veta av n�got ont; och tid och s�tt skall den vises hj�rta l�ra k�nna.

Ty vart f�retag har sin tid och sitt s�tt, och en m�nniskas ondska kommer tungt �ver henne.

Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan s�ga henne huru n�got kommer att ske?

Ingen m�nniska har makt �ver vinden, till att hejda den, ej heller har n�gon makt �ver d�dens dag, ej heller finnes undflykt i krig; s� kan ogudaktigheten icke r�dda sin man.

Allt detta s�g jag, n�r jag gav akt p� allt vad som h�nder under solen, i en tid d� den ena m�nniskan har makt �ver den andra, henne till olycka.

Ock likaledes s�g jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och g� till vila, under det att s�dana som hade gjort vad r�tt var m�ste draga bort ifr�n den Heliges boning och blevo f�rg�tna i staden. Ocks� detta �r f�f�nglighet.

D�rf�r att dom icke strax g�r �ver vad ont som g�res, f� m�nniskors barn dristighet att g�ra det ont �r,

eftersom syndaren hundra g�nger kan g�ra vad ont �r och likv�l f�r l�nge leva. Dock vet jag ju att det skall g� de gudfruktiga v�l, d�rf�r att de frukta Gud,

men att det icke skall g� den ogudaktige v�l, och att hans dagar icke skola f�rl�ngas, s�som skuggan f�rl�nges, eftersom han icke fruktar Gud.

En f�f�nglighet som h�nder h�r p� jorden �r det att r�ttf�rdiga finnas, vilka det g�r s�som hade de gjort de ogudaktigas g�rningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det g�r s�som hade de gjort de r�ttf�rdigas g�rningar. Jag sade: Ocks� detta �r f�f�nglighet.

S� prisade jag d� gl�djen och fann att intet �r b�ttre f�r m�nniskan under solen, �n att hon �ter ock dricker och �r glad, s� att detta f�r f�lja henne vid hennes m�da, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.

N�r jag v�nde mitt hj�rta till att f�rst� vishet, och till att betrakta det besv�r som man g�r sig p� jorden utan att f� s�mn i sina �gon, varken dag eller natt,

d� ins�g jag att det �r s� med alla Guds verk, att m�nniskan icke f�rm�r fatta vad som h�nder under solen; ty huru mycket en m�nniska �n m�dar sig f�r att utforska det, fattar hon det �nd� icke. Och om n�gon vis man t�nker att han skall kunna f�rst� det, s� kommer han �nd� icke att kunna fatta det.