| Chapter 9 |
|
Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har s�kt pr�va allt detta, huru de r�ttf�rdiga och de visa och deras verk �ro i Guds v�ld. Varken om k�rlek eller hat kan en m�nniska veta n�got f�rut; allt kan f�rest� henne. |
|
Ja, allt kan vederfaras alla; det g�r den r�ttf�rdige s�som den ogudaktige, den gode och rene s�som den orene, den som offrar s�som den vilken icke offrar; den gode r�knas lika med syndaren, den som sv�r bliver lik den som har f�rsyn f�r att sv�rja. |
|
Ett el�nde vid allt som h�nder under solen �r detta, att det g�r alla lika. D�rf�r �ro ock m�nniskornas hj�rtan fulla med ondska, och of�rnuft �r i deras hj�rtan, s� l�nge de leva; och sedan m�ste de ned bland de d�da. |
|
F�r den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju �nnu n�got att hoppas; ty b�ttre �r att vara en levande hund �n ett d�tt lejon. |
|
Och v�l veta de som leva att de m�ste d�, men de d�da vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att v�nta, utan deras �minnelse �r f�rg�ten. |
|
B�de deras k�rlek och deras hat och deras avund hava redan n�tt sin �nde, och aldrig n�gonsin f� de mer n�gon del i vad som h�nder under solen. |
|
V�lan, s� �t d� ditt br�d med gl�dje, och drick ditt vin med glatt hj�rta, ty Gud har redan i f�rv�g givit sitt bifall till vad du g�r. |
|
L�t dina kl�der alltid vara vita, och l�t aldrig olja fattas p� ditt huvud. |
|
Njut livet med n�gon kvinna som du �lskar, s� l�nge de f�f�ngliga livsdagar vara, som f�rl�nas dig under solen, ja, under alla dina f�f�ngliga dagar; ty detta �r den del du f�r i livet vid den m�da som du g�r dig under solen. |
|
Allt vad du f�rm�r utr�tta med din kraft m� du s�ka utr�tta; ty i d�dsriket, dit du g�r, kan man icke verka eller t�nka, d�r finnes ingen insikt eller vishet. |
|
Ytterligare s�g jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i l�pandet, icke av hj�ltarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de f� sitt br�d, icke av de kloka vad rikedom de f�rv�rva, eller av de f�rst�ndiga vad ynnest de vinna, utan att allt f�r dem beror av tid och l�genhet. |
|
Ty m�nniskan k�nner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka f�ngas i olycksn�tet, eller f�glarna, vilka fastna i snaran. S�som dessa, s� sn�rjas ock m�nniskornas barn p� olyckans tid, n�r of�rd pl�tsligt faller �ver dem. |
|
Ocks� detta s�g jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort: |
|
Det fanns en liten stad med f� inv�nare, och mot den kom en stor konung och bel�grade den och byggde stora b�lverk mot den. |
|
Men d�rinne fanns en fattig man som var vis; och denne r�ddade staden genom sin vishet. Dock, sedan t�nkte ingen m�nniska p� denne fattige man. |
|
D� sade jag: V�l �r vishet b�ttre �n styrka, men den fattiges vishet bliver icke f�raktad, och hans ord varda icke h�rda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och t�nkespr�k. |
|
De vises ord, om de ock h�ras helt stilla, �ro f�rmer �n allt ropande av en d�rarnas �verste. |
|
B�ttre �r vishet �n krigsredskap; ty en enda som felar kan f�rd�rva mycket gott. |