| Chapter 11 |
|
S�nd ditt br�d �ver vattnet, ty i tidens l�ngd f�r du det tillbaka. |
|
Dela vad du har i sju delar, ja, i �tta, ty du vet icke vilken olycka som kan g� �ver landet. |
|
Om molnen �ro fulla av regn, s� t�mma de ut det p� jorden; och om ett tr�d faller omkull, det m� falla mot s�der eller mot norr, s� ligger det p� den plats d�r det har fallit. |
|
En vindspejare f�r aldrig s�, och en molnspanare f�r aldrig sk�rda. |
|
Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet f�rst�r du Guds verk, hans som verkar alltsammans. |
|
S� ut om morgonen din s�d, och underl�t det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som �r gagneligast, eller om det ena j�mte det andra �r b�st. |
|
Och ljuset �r ljuvligt, och det �r gott f�r �gonen att f� se solen. |
|
Ja, om en m�nniska f�r leva �n s� m�nga �r, s� m� hon vara glad under dem alla, men bet�nka, att eftersom m�rkrets dagar bliva s� m�nga, �r �nd� allt som h�nder f�f�nglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och �lderdom. Slutord. |
|
Gl�d dig, du yngling, din ungdom, och l�t ditt hj�rta unna dig fr�jd i din ungdomstid; ja, vandra de v�gar ditt hj�rta lyster och s�, som det behagar dina �gon. Men vet att Gud f�r allt detta skall draga dig till doms. |
|
Ja, l�t gr�melse vika ur ditt hj�rta, och h�ll pl�ga borta fr�n din kropp. Ty ungdom och blomstring �r f�f�nglighet. |