Chapter 12

S� t�nk d� p� din Skapare i din ungdomstid, f�rr�n de onda dagarna komma och de �r nalkas, om vilka du skall s�ga: �Jag finner icke behag i dem�;

Ja, f�rr�n solen bliver f�rm�rkad, och dagsljuset och m�nen och stj�rnorna; f�re den �lder d� molnen komma igen efter regnet,

den tid d� v�ktarna i huset darra och de starka m�nnen kr�ka sig; d� malerskorna sitta f�f�nga, s� f� som de nu hava blivit, och sk�derskorna hava det m�rkt i sina f�nster;

d� d�rrarna �t gatan st�ngas till, medan ljudet fr�n kvarnen f�rsvagas; d� man st�r upp, n�r f�geln begynner kvittra, och alla s�ngens t�rnor s�nka r�sten;

d� man fruktar f�r var backe och f�rskr�ckelser bo p� v�garna; d� mandeltr�det blommar och gr�shoppan sl�par sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu d� m�nniskan skall fara till sin eviga boning och gr�tarna redan g� och v�nta p� gatan;

ja, f�rr�n silversn�ret ryckes bort och den gyllene sk�len sl�s s�nder, och f�rr�n �mbaret vid k�llan krossas och hjulet sl�s s�nder och faller i brunnen

och stoftet v�nder �ter till jorden, varifr�n det har kommit, och anden v�nder �ter till Gud, som har givit den.

F�f�ngligheters f�f�nglighet! s�ger Predikaren. Allt �r f�f�nglighet! ----

F�r �vrigt �r att s�ga att Predikaren var en vis man, som ocks� annars l�rde folket insikt och �verv�gde och rannsakade; m�nga ordspr�k f�rfattade han.

Predikaren s�kte efter att finna v�lbehagliga ord, s�dant som med r�tt kunde skrivas, och s�dant som med sanning kunde s�gas.

De visas ord �ro s�som uddar, och lika indrivna spikar �ro deras t�nkespr�k. De �ro g�vor fr�n en och samma Herde.

Och f�r �vrigt �r utom detta att s�ga: Min son, l�t varna dig! Ingen �nde �r p� det myckna bokskrivandet, och mycket studerande g�r kroppen tr�tt.

�nden p� talet, om vi vilja h�ra huvudsumman, �r detta: Frukta Gud och h�ll hans bud, ty det h�r alla m�nniskor till.

Ty Gud skall draga alla g�rningar till doms, n�r han d�mer allt vad f�rborgat �r, evad det �r gott eller ont.