Chapter 5

�Ja, jag kommer till min lustg�rd, du min syster, min brud; jag h�mtar min myrra och mina v�lluktande kryddor, jag �ter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mj�lk.� ---- �ten, I k�ra, och dricken, ja, berusen eder av k�rlek. H�ga Visan, 5 Kapitlet Bruden talar v. 2a, anf�r brudgummens ord v. 2b och sitt svar v. 3, talar vidare v. 4--8. Jerusalems d�ttrar tala v. 9, bruden svarar och beskriver sin brudgum f�r Jerusalems d�ttrar v. 10--16, Jerusalems d�ttrar fr�ga v. 17, bruden svarar 6:1--2.

Jag l�g och sov, dock vakade mitt hj�rta. H�r, d� klappar min v�n p� d�rren: ��ppna f�r mig, du min syster, min �lskade, min duva, min fromma; ty mitt huvud �r fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.�

�Jag har lagt av mina kl�der; skulle jag nu �ter taga dem p� mig? Jag har tvagit mina f�tter; skulle jag nu orena dem?�

Min v�n r�ckte in sin hand genom luckan; d� r�rdes mitt hj�rta �ver honom.

Jag stod upp f�r att �ppna f�r min v�n, och mina h�nder dr�po av myrra, mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

S� �ppnade jag f�r min v�n, men min v�n var borta och f�rsvunnen. Min sj�l blev utom sig vid tanken p� hans ord. Jag s�kte honom, men fann honom icke; jag ropade p� honom, men han svarade mig icke.

V�ktarna m�tte mig, d�r de gingo omkring i staden, de slogo mig, de s�rade mig; de ryckte av mig min mantel, v�ktarna p� murarna.

�Jag besv�r eder, I Jerusalems d�ttrar, om I finnen min v�n, s� s�gen -- ja, vad skolen I s�ga honom? Att jag �r sjuk av k�rlek!�

�Vad �r d� din v�n f�rmer �n andra v�nner, du sk�naste bland kvinnor? Vad �r din v�n f�rmer �n andra v�nner, eftersom du s� besv�r oss?�

�Min v�n �r str�lande vit och r�d, h�rlig framf�r tio tusen.

Hans huvud �r finaste guld, hans lockar palmtr�dsvippor, och svarta s�som korpen.

Hans �gon likna duvor invid vattenb�ckar, duvor som bada sig i mj�lk och sitta invid br�ddfull rand.

Hans kinder liknar v�lluktrika blomsters�ngar, skrin med doftande kryddor. Hans l�ppar �ro r�da liljor; de drypa av flytande myrra.

Hans h�nder �ro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja �r formad av elfenben, �vert�ckt med safirer.

Hans ben �ro pelare av vitaste marmor, som vila p� fotstycken av finaste guld. Att se honom �r s�som att se Libanon; st�tlig �r han s�som en ceder.

Hans mun �r idel s�tma, hela hans v�sende �r ljuvlighet. S�dan �r min v�n, ja, s�dan �r min �lskade, I Jerusalems d�ttrar.�

�Vart har han d� g�tt, din v�n, du sk�naste bland kvinnor? Vart har din v�n tagit v�gen? L�t oss hj�lpa dig att s�ka honom.� 6:1. 6:2. den elektroniska utg�van.