Chapter 7

�Huru sk�na �ro icke dina f�tter i sina skor, du �dla! Dina h�fters rundning �r s�som ett br�stsp�nnes kupor, gjorda av en konstn�rs h�nder.

Ditt sk�te �r en rundad sk�l, m� vinet aldrig fattas d�ri. Din midja �r en veteh�g, omh�gnad av liljor.

Din barm �r lik ett killingpar, tvillingar av en gasell.

Din hals liknar Elfenbenstornet, dina �gon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din n�sa �r s�som Libanonstornet, som sk�dar ut mot Damaskus.

Ditt huvud h�jer sig s�som Karmel, och lockarna p� ditt huvud hava purpurglans. En konung �r f�ngad i deras snara.� ----

�Huru sk�n och huru ljuv �r du icke, du k�rlek, s� f�ljd av lust!

Ja, din v�xt �r s�som ett palmtr�ds, och din barm liknar fruktklasar.

Jag t�nker: I det palmtr�det vill jag stiga upp, jag vill gripa tag i dess kvistar. M� din barm d� vara mig s�som vintr�dets klasar och doften av din andedr�kt s�som �pplens doft

och din mun s�som ljuvaste vin!� �Ja, ett vin som l�tt glider ned i min v�n och fuktar de slumrandes l�ppar.

Jag �r min v�ns, och till mig st�r hans �tr�.� ----

Kom, min v�n; l�t oss g� ut p� landsbygden och stanna i byarna �ver natten.

Bittida m� vi g� till ving�rdarna, f�r att se om vintr�den hava slagit ut, om knopparna hava �ppnat sig, om granattr�den hava f�tt blommor. D�r vill jag giva min k�rlek �t dig.

K�rleks�pplena sprida sin doft, och vid v�ra d�rrar finnas alla slags �dla frukter, b�de nya och gamla; �t dig, min v�n, har jag f�rvarat dem.