Chapter 5

Jag vill sjunga om min v�n, min v�ns s�ng om hans ving�rd. Min v�n hade en ving�rd p� en b�rdig bergskulle.

Och han hackade upp den och rensade den fr�n stenar och planterade d�r �dla vintr�d; han byggde ett vakttorn d�rinne, han h�gg ock ut ett presskar d�ri. S� v�ntade han att den skulle b�ra �kta druvor, men den bar vilddruvor.

Och nu, I Jerusalems inv�nare och I Juda m�n, f�llen nu eder dom mellan mig och min ving�rd.

Vad kunde mer g�ras f�r min ving�rd, �n vad jag har gjort f�r den? Varf�r bar den d� vilddruvor, n�r jag v�ntade att den skulle b�ra �kta druvor?

S� vill jag nu kung�ra f�r eder vad jag skall g�ra med min ving�rd: Jag skall taga bort dess h�gnad, och den skall givas till sk�vling; jag skall bryta ned dess mur, och den skall bliva nedtrampad.

Jag skall i grund f�rd�rva den, ingen skall sk�ra den eller gr�va d�ri. Den skall fyllas med tistel och t�rne; och molnen skall jag f�rbjuda att s�nda ned regn p� den.

Ty HERREN Sebaots ving�rd, det �r Israels hus; och Juda folk �r hans �lsklingsplantering. Men n�r han v�ntade laglydnad, d� fann han lagbrott, och n�r han v�ntade r�ttf�rdighet, fann han skriande or�ttf�rdighet. --

Ve eder som l�ggen hus till hus och fogen �ker till �ker, intill dess att rum ej mer finnes och I �ren de enda som bo i landet!

Fr�n HERREN Sebaot ljuder det s� i mina �ron: Sannerligen, de m�nga husen skola bliva �de; huru stora och sk�na de �n �ro, skola de bliva tomma p� inv�nare.

Ty en ving�rd p� tio plogland skall giva allenast ett batm�tt, och en homers uts�de skall giva blott en efa.

Ve dem som st� bittida upp f�r att hasta till starka drycker, och som sitta intill sena natten f�r att upphetta sig med vin!

Harpor och psaltare, pukor och fl�jter och vin hava de vid sina dryckeslag, men p� HERRENS g�rningar akta de icke, p� hans h�nders verk se de icke.

D�rf�r skall mitt folk of�rt�nkt f�ras bort i f�ngenskap; dess �dlingar skola lida hunger och dess larmande skaror f�rsm�kta av t�rst.

Ja, d�rf�r sp�rrar d�dsriket upp sitt gap, det �ppnar sina k�ftar utan allt m�tt, och stadens yperste m�ste fara ditned, j�mte dess larmande och sorlande skaror, envar som fr�jdar sig d�rinne.

S� bliva m�nniskorna nedb�jda och m�nnen �dmjukade, ja, �dmjukade varda de h�gmodigas �gon.

Men HERREN Sebaot bliver h�g genom sin dom, Gud, den helige, bevisar sig helig genom r�ttf�rdighet.

Och lamm g� d�r i bet s�som p� sin egen mark, och p� de rikas �detomter s�ka vandrande herdar sin f�da.

Ve dem som draga fram missg�rningsstraff med l�gnens t�g och syndastraff s�som med vagnslinor,

dem som s�ga: �M� han hasta, m� han skynda med sitt verk, s� att vi f� se det; m� det som Israels Helige har beslutit nalkas och komma, s� att vi f�rnimma det!�

Ve dem som kalla det onda gott, och det goda ont, dem som g�ra m�rker till ljus, och ljus till m�rker, dem som g�ra surt till s�tt, och s�tt till surt!

Ve dem som �ro visa i sina egna �gon och h�lla sig sj�lva f�r kloka!

Ve dem som �ro hj�ltar i att dricka vin och som �ro tappra i att blanda starka drycker,

dem som giva den skyldige r�tt f�r mutors skull, men ber�va den oskyldige vad som �r hans r�tt!

D�rf�r, s�som eldsflamman f�rt�r str�, och s�som halm sjunker tillsammans i l�gan, s� skall deras rot f�rruttna, och deras l�v skola flyga bort s�som stoft, eftersom de f�rkastade HERREN Sebaots lag och f�raktade Israels Heliges ord.

D�rf�r har HERRENS vrede uppt�nts mot hans folk, och han utr�cker sin hand emot det och sl�r det, s� att bergen darra, och s� att d�da kroppar ligga s�som orenlighet p� gatorna. Vid allt detta v�nder hans vrede icke �ter, hans hand �r �nnu utr�ckt.

Och han reser upp ett baner f�r hednafolken i fj�rran, och lockar p� dem att de skola komma fr�n jordens �nda; och se, snart och med hast komma de dit.

Ingen finnes bland dem, som �r tr�tt, ingen som �r stapplande. Ingen unnar sig slummer och ingen s�mn; p� ingen lossnar b�ltet omkring hans l�nder, och f�r ingen brister en skorem s�nder.

Deras pilar �ro skarpa, och deras b�gar �ro alla sp�nda; deras h�stars hovar �ro s�som av flinta, och deras vagnshjul likna stormvinden.

Deras skriande �r s�som en lejoninnas; de skria s�som unga lejon, rytande gripa de sitt rov och b�ra bort det, och ingen finnes, som r�ddar.

Ett rytande �ver folket h�res p� den dagen, likt rytandet av ett hav; och sk�dar man ned p� jorden, se, d� �r d�r m�rker och n�d, och ljuset �r f�rm�rkat genom t�cken.