Chapter 6

I det �r d� konung Ussia dog s�g jag Herren sitta p� en h�g och upph�jd tron, och sl�pet p� hans mantel uppfyllde templet.

Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar: med tv� bet�ckte de sina ansikten, med tv� bet�ckte de sina f�tter, och med tv� fl�go de.

Och den ene ropade till den andre och sade: �Helig, helig, helig �r HERREN Sebaot; hela jorden �r full av hans h�rlighet.�

Och d�rrtr�sklarnas f�sten darrade, n�r ropet lj�d; och huset blev uppfyllt av r�k.

D� sade jag: �Ve mig, jag f�rg�s! Ty jag har orena l�ppar, och jag bor ibland ett folk som har orena l�ppar, och mina �gon hava sett Konungen, HERREN Sebaot.�

Men en av seraferna fl�g fram till mig, och han hade i sin hand ett gl�dande kol, som han med en t�ng hade tagit p� altaret.

Och han r�rde d�rmed vid min mun. D�refter sade han: �Se, d� nu detta har r�rt vid dina l�ppar, har din missg�rning blivit tagen ifr�n dig, och din synd �r f�rsonad.�

Och jag h�rde Herren tala, och han sade: �Vem skall jag s�nda, och vem vill vara v�r budb�rare?� Och jag sade: �Se, h�r �r jag, s�nd mig.�

D� sade han: �G� �stad och s�g till detta folk: 'H�ren alltj�mt, men f�rst�n intet; sen alltj�mt, men f�rnimmen intet'.

F�rstocka detta folks hj�rta, och tillslut dess �ron, och f�rblinda dess �gon, s� att det icke kan se med sina �gon, eller h�ra med sina �ron, eller f�rst� med sitt hj�rta, och omv�nda sig och bliva helat.�

Men jag sade: �F�r huru l�ng tid, Herre?� Han svarade: �Till dess att st�derna bliva �de och utan n�gon inv�nare, och husen utan folk, och till dess att f�lten ligga �de och f�rh�rjade.

Och n�r HERREN har f�rt folket bort i fj�rran och �dsligheten bliver stor i landet,

och allenast en tiondedel �nnu �r kvar d�ri, d� skall denna ytterligare f�r�das s�som en terebint eller en ek av vilken en stubbe har l�mnats kvar, n�r den f�lldes. Den stubben skall vara en helig s�d.�