Chapter 15

Utsaga om Moab. Ja, med Ar-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res. Ja, med Kir-Moab �r det ute den natt d� det f�rst�res.

Habbait och Dibon stiga upp p� offerh�jderna f�r att gr�ta; uppe i Nebo och Medeba j�mrar sig Moab; alla huvuden d�r �ro skalliga, alla sk�gg avskurna.

P� dess gator b�r man sorgdr�kt, s� ock p� dess tak; p� dess torg j�mra sig alla och flyta i t�rar.

Hesbon och Eleale h�ja klagorop, s� att det h�res �nda till Jahas. D�rf�r skria ock Moabs krigare; hans sj�l v�ndas i honom.

Mitt hj�rta klagar �ver Moab, ty hans flyktingar fly �nda till Soar, till Eglat-Selisia; uppf�r Halluhits h�jd stiger man under gr�t, och p� v�gen till Horonaim h�jas klagorop �ver f�rst�relsen.

Nimrims vatten bliva torr �kenmark, gr�set f�rtorkas, brodden vissnar, intet gr�nt l�mnas kvar.

�terstoden av sitt f�rv�rv, sitt sparda gods, b�r man d�rf�r nu bort �ver Piltr�dsb�cken.

Ja, klagoropen ljuda runtom i Moabs land; till Eglaim n�r dess j�mmer och till Beer-Elim dess j�mmer.

Dimons vatten �ro fulla av blod. Ja, �nnu n�got mer skall jag l�ta komma �ver Dimon; ett lejon �ver Moabs r�ddade, �ver det som bliver kvar av landet.