Chapter 23

Utsaga om Tyrus. J�mren eder, I Tarsis-skepp! Ty det �r �delagt, utan hus och utan g�ster; fr�n kitt�ernas land n�r dem budskapet h�rom.

Sitten stumma, I kustlandets inv�nare! K�pm�n fr�n Sidon, sj�farande m�n, uppfyllde dig;

av Sihors s�d och Nilflodens sk�rdar skaffade du dig vinning, i det du for �ver stora vatten och drev handel d�rmed bland folken.

Men st� d�r nu med skam, du Sidon; ty s� s�ger havet, havets f�ste: �S� �r jag d� utan avkomma och har icke f�tt n�gra barn, icke uppf�tt ynglingar, icke fostrat jungfrur.�

N�r man f�r h�ra detta i Egypten, d� b�var man vid ryktet om Tyrus.

Dragen bort till Tarsis och j�mren eder, I kustlandets inv�nare.

�r detta eder glada stad, hon den urgamla, som av sina f�tter bars till fj�rran land, f�r att g�sta d�r?

Vem besl�t detta �ver Tyrus, henne som delade ut kronor, vilkens k�pm�n voro furstar, vilkens kr�mare voro storm�n p� jorden?

HERREN Sebaot var den som besl�t det, f�r att sl� ned all den stolta h�rligheten och �dmjuka alla storm�n p� jorden.

Bred nu ut dig �ver ditt land s�som Nilfloden, du dotter Tarsis; du b�r ingen boja mer.

Han r�ckte ut sin hand �ver havet, han kom konungariken att darra; HERREN bj�d om Kanaans f�sten att de skulle �del�ggas.

Han sade: �Du skall ej allt framgent f� leva i fr�jd, du kr�nkta jungfru, du dotter Sidon. St� upp och drag bort till kitt�ernas land; dock, ej heller d�r f�r du ro.

Se, kald�ernas land, folket som f�rr ej var till, de vilkas land Assyrien gjorde till boning �t �knens djur, de resa d�r sina bel�gringstorn och omst�rta stadens platser och g�ra den till en grush�g.

J�mren eder, I Tarsis-skepp, ty edert f�ste �r f�rst�rt.�

P� den tiden skall Tyrus ligga f�rg�tet i sjuttio �r, s�som r�dde d�r alltj�mt en och samma konung; men efter sjuttio �r skall det g� med Tyrus, s�som det heter i visan om sk�kan:

�Tag din harpa och g� omkring i staden, du f�rg�tna sk�ka; spela vackert och sjung flitigt, s� att man kommer ih�g dig.�

Ty efter sjuttio �r skall HERREN se till Tyrus, och det skall �ter f� begynna att taga emot sk�kol�n och bedriva otukt med jordens alla konungariken i den vida v�rlden.

Men hennes handelsf�rv�rv och vad hon f�r s�som sk�kol�n skall vara helgat �t HERREN; det skall icke l�ggas upp och icke g�mmas, utan de som bo inf�r HERRENS ansikte skola av hennes handelsf�rv�rv hava mat till fyllest och pr�ktiga kl�der.