Chapter 24

Se, HERREN �del�gger jorden och f�r�der den; han omv�lver, vad d�rp� �r, och f�rstr�r dess inbyggare.

Och det g�r pr�sten s�som folket, husbonden s�som tj�naren, husfrun s�som tj�narinnan, s�ljaren s�som k�paren, l�ntagaren s�som l�ngivaren, g�lden�ren s�som borgen�ren.

Jorden bliver i grund �delagd och i grund utplundrad; ty HERREN har talat detta ord.

Jorden s�rjer och tvinar bort, jordkretsen f�rsm�ktar och tvinar bort, vad h�gt �r bland jordens folk f�rsm�ktar.

Ty jorden har blivit ohelgad under sina inbyggare; de hava �vertr�tt lagarna, de hava f�rvandlat r�tten, brutit det eviga f�rbundet.

D�rf�r uppfr�ter f�rbannelse jorden, och de som bo d�r m�ste lida, vad de hava f�rskyllt; d�rf�r f�rt�ras jordens inbyggare av hetta, s� att ej m�nga m�nniskor finnas kvar.

Vinmusten s�rjer, vintr�det f�rsm�ktar; de som voro s� hj�rteglada sucka nu alla.

Det �r f�rbi med fr�jden vid pukornas ljud, de gladas larm ha tystnat; det �r f�rbi med fr�jden vid harpans klang.

Vin dricker man icke mer under s�ng, rusdrycken k�nnes bitter f�r dem som dricka den.

Nedbruten ligger den �de staden; vart hus �r st�ngt, s� att ingen kommer d�rin.

D�rute h�res klagorop �ver vinet; all gl�dje �r s�som en nedg�ngen sol, all jordens fr�jd har flyktat.

�del�ggelse allenast �r kvar i staden, och porten �r slagen i spillror.

Ty det m�ste s� g� p� jorden bland folken, s�som det g�r, n�r man sl�r ned oliver, s�som n�r man g�r en eftersk�rd, sedan vinb�rgningen �r slut.

Dessa h�va d� upp sin r�st och jubla; fr�jderop �ver HERRENS h�ghet ljuda borta i v�ster:

��ren d�rf�r HERREN i �sterns bygder, �ven i havsl�nderna HERRENS, Israels Guds, namn.�

Fr�n jordens �nda h�ra vi lovs�nger: �En h�rlig lott f�r den r�ttf�rdige!� Men jag s�ger: Jag arme, jag arme, ve mig! H�rjare h�rja, ja h�rjande fara h�rjare fram.

Faror, fallgropar och f�llor v�nta eder, I jordens inbyggare.

Och om n�gon flyr undan farlighetsropen, s� st�rtar han i fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s� f�ngas han i f�llan. Ty f�nstren i h�jden �ro �ppnade, och jordens grundvalar b�va.

Jorden brister, ja, den brister; jorden r�mnar, ja, den r�mnar; jorden vacklar, ja, den vacklar;

jorden raglar, ja, den raglar s�som en drucken; den gungar s�som vaktskjulet i tr�dets topp. Dess �vertr�delse vilar tung p� den, och den faller och kan icke mer st� upp.

P� den tiden skall HERREN hems�ka h�jdens h�r uppe i h�jden och jordens konungar nere p� jorden.

Och de skola samlas tillhopa, s�som f�ngar hopsamlas i f�nggropen, och skola inneslutas i f�ngelse; sent omsider n�r dem hems�kelsen.

D� skall m�nen blygas och solen sk�mmas; ty HERREN Sebaot skall d� vara konung p� Sions berg och i Jerusalem, och hans �ldste skola sk�da h�rlighet.