Chapter 26

P� den tiden skall man sjunga denna s�ng i Juda land: �V�r stad giver oss styrka; murar och v�rn bereda oss fr�lsning.

L�ten upp portarna, s� att ett r�ttf�rdigt folk f�r draga d�rin, ett som h�ller tro.

Den som �r fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty p� dig f�rtr�star han.

F�rtr�sten d� p� HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN �r en evig klippa.

Ty dem som trona i h�jden, dem st�rtar han ned, ja, den h�ga staden; han �dmjukar den, �dmjukar den till jorden, han sl�r den ned i stoftet.

Den trampas under f�tterna, under de f�rtrycktas f�tter, under de armas steg.�

Men den r�ttf�rdiges v�g �r j�mn; �t den r�ttf�rdige bereder du en j�mnad stig.

Ja, p� dina domars v�g, HERRE, f�rbida vi dig; till ditt namn och ditt pris st�r v�r sj�ls tr�ngtan.

Min sj�l tr�ngtar efter dig om natten, och anden i mig s�ker dig bittida; ty n�r dina domar drabbar jorden, l�ra sig jordkretsens inbyggare r�ttf�rdighet.

Om n�d bevisas mot den ogudaktige, s� l�r han sig icke r�ttf�rdighet; i det land, d�r r�tt skulle �vas, g�r han d� vad or�tt �r och ser icke HERRENS h�ghet.

HERRE, din hand �r upplyft, men de se det icke; m� de nu med blygsel se din nit�lskan f�r folket; ja, m� eld f�rt�ra dina ov�nner.

HERRE, du skall skaffa frid �t oss, ty allt vad vi hava utr�ttat har du utf�rt �t oss.

HERREN, v�r Gud, andra herrar �n du hava h�rskat �ver oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.

De d�da f� icke liv igen, skuggorna st� ej �ter upp; d�rf�r hems�kte och f�rgjorde du dem och utrotade all deras �minnelse.

Du f�r�kade en g�ng folket, HERRE; du f�r�kade folket och bevisade dig h�rlig; du utvidgade landets alla gr�nser.

HERRE, i n�den hava de nu s�kt dig, de hava utgjutit tysta b�ner, n�r din tuktan kom �ver dem.

S�som en havande kvinna, d� hon �r n�ra att f�da, v�ndas och ropar i sina kval, s� var det med oss inf�r ditt ansikte, o HERRE.

Vi voro ocks� havande och v�ndades; men n�r vi f�dde, var det vind. Vi kunde icke bereda fr�lsning �t landet; inga m�nniskor f�das mer till att bo p� jordens krets.

Men dina d�da m� f� liv igen; mina d�das kroppar m� �ter st� upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg �r en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.

V�lan d�, mitt folk, g� in i dina kamrar och st�ng igen d�rrarna om dig; g�m dig ett litet �gonblick, till dess att vreden har g�tt f�rbi.

Ty se, HERREN tr�der ut ur sin boning, f�r att hems�ka jordens inbyggare f�r deras missg�rning; och jorden skall l�ta komma i dagen allt blod som d�r har blivit utgjutet, och skall icke l�ngre bet�cka dem som d�r hava blivit dr�pta.