Chapter 36

Och i konung Hiskias fjortonde regerings�r h�nde sig, att Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla bef�sta st�der i Juda och intog dem.

Och konungen i Assyrien s�nde fr�n Lakis �stad Rab-Sake med en stor h�r till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid �vre dammens vattenledning, p� v�gen till Valkarf�ltet.

D� gingo �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.

Och Rab-Sake sade till dem: �S�gen till Hiskia: S� s�ger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad �r det f�r en f�rtr�stan, som du nu har h�ngivit dig �t?

Jag s�ger: Det �r allenast munv�der, att du vet r�d och har makt att f�ra kriget. P� vem f�rtr�star du d�, eftersom du har satt dig upp mot mig?

Du f�rtr�star v�l p� den br�ckta r�rstaven Egypten, men se, n�r n�gon st�der sig p� den, g�r den i i hans hand och genomborrar den. Ty s�dan �r Farao, konungen i Egypten, f�r alla som f�rtr�sta p� honom.

Eller s�ger du kanh�nda till mig: 'Vi f�rtr�sta p� HERREN, v�r Gud?' Var det d� icke hans offerh�jder och altaren Hiskia avskaffade, n�r han sade till Juda och Jerusalem: 'Inf�r detta altare skolen I tillbedja'?

Men ing� nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tv� tusen h�star, om du kan skaffa dig ryttare till dem.

Huru skulle du d� kunna sl� tillbaka en enda st�th�llare, en av min herres ringaste tj�nare? Och du s�tter din f�rtr�stan till Egypten i hopp om att s� f� vagnar och ryttare!

Menar du d� att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta land f�r att f�rd�rva det? Nej, det �r HERREN, som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och f�rd�rva det.�

D� sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: �Tala till dina tj�nare p� arameiska, ty vi f�rst� det spr�ket, och tala icke till oss p� judiska inf�r folket som st�r p� muren.�

Men Rab-Sake svarade: ��r det d� till din herre och till dig, som min herre har s�nt mig att tala dessa ord? �r det icke fastmer till de m�n som sitta p� muren och som j�mte eder skola n�dgas �ta sin egen tr�ck och dricka sitt eget vatten?�

D�refter tr�dde Rab-Sake n�rmare och ropade med h�g r�st p� judiska och sade: �H�ren den store konungens, den assyriske konungens, ord.

S� s�ger konungen: L�ten icke Hiskia bedraga eder, ty han f�rm�r icke r�dda eder.

Och l�ten icke Hiskia f�rleda eder att f�rtr�sta p� HERREN, d�rmed att han s�ger: 'HERREN skall f�rvisso r�dda oss; denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'

H�ren icke p� Hiskia. Ty s� s�ger konungen i Assyrien: G�ren upp i godo med mig och given eder �t mig, s� skolen I f� �ta var och en av sitt vintr�d och av sitt fikontr�d och dricka var och en ur sin brunn,

till dess jag kommer och h�mtar eder till ett land som �r likt edert eget land, ett land med s�d och vin, ett land med br�d och ving�rdar.

L�ten icke Hiskia f�rleda eder, n�r han s�ger: 'HERREN skall r�dda oss.' Har v�l n�gon av de andra folkens gudar r�ddat sitt land ur den assyriske konungens hand?

Var �ro Hamats och Arpads gudar? Var �ro Sefarvaims gudar? Eller hava de r�ddat Samaria ur min hand?

Vilken bland dessa l�nders alla gudar har v�l r�ddat sitt land ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall r�dda Jerusalem ur min hand?�

Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s� bjudit och sagt: �Svaren honom icke.�

Och �verhovm�staren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med s�nderrivna kl�der och ber�ttade f�r honom, vad Rab-Sake hade sagt.