Chapter 48

H�ren detta, I av Jakobs hus, I som �ren uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda k�lla, I som sv�rjen vid HERRENS namn och prisen Israels Gud -- dock icke i sanning och r�ttf�rdighet,

allt medan I kallen eder efter den heliga staden och st�djen eder p� Israels Gud, p� honom vilkens namn �r HERREN Sebaot.

Vad f�rut skedde, det hade jag f�r l�nge sedan f�rkunnat; av min mun var det f�rutsagt, och jag hade l�tit eder h�ra d�rom. Pl�tsligt satte jag det i verket, och det intr�ffade.

Eftersom jag visste, att du var s� styvsint, ja, att din nacksena var av j�rn och din panna av koppar,

d�rf�r f�rkunnade jag det f�r l�nge sedan och l�t dig h�ra d�rom, innan det skedde, p� det att du icke skulle kunna s�ga: �Min gudastod har gjort det, min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s�.�

Du hade h�rt det, nu kan du se alltsammans; viljen I d� icke erk�nna det? Nu l�ter jag dig �ter h�ra om nya ting, om f�rdolda ting som du ej har vetat av.

F�rst nu hava de blivit skapade, icke tidigare, och f�rr�n i dag fick du icke h�ra om dem, p� det att du ej skulle kunna s�ga: �Det visste jag ju f�rut.�

Du fick icke f�rr h�ra n�got d�rom eller veta n�got d�rav, ej heller kom det tidigare f�r dina �ron, eftersom jag visste, huru trol�s du var och att du hette ��vertr�dare� allt ifr�n moderlivet.

Men f�r mitt namns skull �r jag l�ngmodig, och f�r min �ras skull h�ller jag tillbaka min vrede, s� att du icke bliver utrotad.

Se, jag har sm�lt dig, men silver har jag icke f�tt; jag har pr�vat dig i lidandets ugn.

F�r min egen skull, ja, f�r min egen skull g�r jag s�, ty huru skulle jag kunna l�ta mitt namn bliva ohelgat? Jag giver icke min �ra �t n�gon annan.

H�r p� mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag �r det; jag �r den f�rste, jag �r ock den siste.

Min hand har lagt jordens grund, och min h�gra hand har utsp�nt himmelen; jag kallar p� dem, d� st� de d�r b�da.

F�rsamlen eder, I alla, och h�ren: Vem bland dessa andra har f�rutsagt detta, att den man, som HERREN �lskar, skall utf�ra hans vilja mot Babel och vara hans arm mot kald�erna?

Jag, jag har talat detta, jag har ock kallat honom, jag har f�rt honom fram, s� att hans v�g har blivit lyckosam.

Tr�den hit till mig och h�ren detta; Mina f�ruts�gelser har jag icke talat i det f�rdolda; n�r tiden kom, att n�got skulle ske, d� var jag d�r. Och nu har Herren, HERREN s�nt mig och s�nt sin Ande.

S� s�ger HERREN, din f�rlossare, Israels Helige: Jag �r HERREN, din Gud, den som l�r dig, vad nyttigt �r, den som leder dig p� den v�g du skall vandra.

O att du ville akta p� mina bud! D� skulle frid tillflyta dig s�som en str�m och din r�tt s�som havets b�ljor;

dina barn skulle d� vara s�som sanden och din livsfrukt s�som sandkornen, dess namn skulle aldrig bliva utrotat eller utpl�nat ur min �syn.

Dragen ut fr�n Babel, flyn ifr�n kald�ernas land; f�rkunnen det med fr�jderop och l�ten det bliva k�nt, utbreden ryktet d�rom till jordens �nda; s�gen: �HERREN har f�rlossat sin tj�nare Jakob.�

De ledo ingen t�rst, n�r han f�rde dem genom �demarker, ty han l�t vatten str�mma fram ur klippan �t dem, han kl�v s�nder klippan, och vattnet fl�dade.

Men de ogudaktiga f� ingen frid, s�ger HERREN.