Chapter 49

H�ren p� mig, I havsl�nder, och akten h�rp�, I folk, som bon i fj�rran. HERREN kallade mig, n�r jag �nnu var i moderlivet, han n�mnde mitt namn, medan jag l�g i min moders sk�te.

Och han gjorde min mun lik ett skarpt sv�rd och g�mde mig under sin hands skugga; han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

Och han sade till mig: �Du �r min tj�nare, Israel, genom vilken jag vill f�rh�rliga mig.�

Men jag t�nkte: �F�rg�ves har jag m�dat mig, fruktl�st och f�f�ngt har jag f�rt�rt min kraft; dock, min r�tt �r hos HERREN och min l�n hos min Gud.�

Och nu s�ger HERREN, han som danade mig till sin tj�nare, n�r jag �nnu var i moderlivet, p� det att jag m�tte f�ra Jakob tillbaka till honom, s� att Israel icke rycktes bort -- ty jag �r �rad i HERRENS �gon, och min Gud har blivit min starkhet --

han s�ger: Det �r f�r litet f�r dig, d� du �r min tj�nare, att allenast uppr�tta Jakobs stammar och f�ra tillbaka de bevarade av Israel; jag vill s�tta dig till ett ljus f�r hednafolken, f�r att min fr�lsning m� n� till jordens �nda.

S� s�ger HERREN, Israels f�rlossare, hans Helige, till den djupt f�raktade som �r en styggelse f�r m�nniskor, en tr�l under tyranner: Konungar skola se det och st� upp, furstar skola se det och buga sig f�r HERRENS skull, som har bevisat sig trofast, f�r Israels Heliges skull, som har utvalt dig.

S� s�ger HERREN: Jag b�nh�r dig i behaglig tid, och jag hj�lper dig p� fr�lsningens dag; jag skall bevara dig och fullborda i dig f�rbundet med folket, s� att du skall uppr�tta landet och utskifta de f�r�dda arvslotterna

och s�ga till de f�ngna: �Dragen ut�, till dem som sitta i m�rkret: �Kommen fram.� De skola finna bete utmed v�garna, ja, betesplatser p� alla kala h�jder;

de skola varken hungra eller t�rsta, �kenhettan och solen skola icke skada dem, ty deras f�rbarmare skall leda dem och skall f�ra dem till vattenk�llor.

Och jag skall g�ra alla mina berg till �ppna v�gar, och mina farv�gar skola byggas h�ga.

Se, d�r komma de fj�rran ifr�n, ja, somliga fr�n norr och andra fr�n v�ster, somliga ock fr�n sin�ernas land.

Jublen, I himlar, och fr�jda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tr�star sitt folk och f�rbarmar sig �ver sina betryckta.

Men Sion s�ger: �HERREN har �vergivit mig, Herren har f�rg�tit mig.�

Kan d� en moder f�rg�ta sitt barn, s� att hon icke har f�rbarmande med sin livsfrukt? Och om hon �n kunde f�rg�ta sitt barn, s� skulle dock jag icke f�rg�ta dig.

Se, p� mina h�nder har jag upptecknat dig; dina murar st� alltid inf�r mina �gon.

Redan hasta dina s�ner fram, under det dina f�rst�rare och h�rjare draga bort ifr�n dig.

Lyft upp dina �gon och se dig omkring: alla komma f�rsamlade till dig. S� sant jag lever, s�ger HERREN, du skall f� ikl�da dig dem alla s�som en skrud och lik en brud omgjorda dig med dem.

Ty om du f�rut l�g i ruiner och var �delagd, ja, om ock ditt land var f�rh�rjat, s� skall du nu i st�llet bliva f�r tr�ng f�r dina inbyggare, och dina f�rd�rvare skola vara l�ngt borta.

Den tid stundar, d� du skall f� h�ra s�gas av barnen som f�ddes under din barnl�shet: �Platsen �r mig f�r tr�ng, giv rum, s� att jag kan bo h�r.�

D� skall du s�ga i ditt hj�rta: �Vem har f�tt dessa �t mig? Jag var ju barnl�s och ofruktsam, landsflyktig och f�rdriven; vem har d� fostrat dessa? Se, jag var l�mnad ensam kvar; varifr�n komma d� dessa?�

S� s�ger Herren, HERREN: Se, jag skall upplyfta min hand till tecken �t folken och resa upp mitt baner till tecken �t folkslagen; d� skola de b�ra dina s�ner hit i sin famn och f�ra dina d�ttrar fram p� sina axlar.

Och konungar skola vara dina barns v�rdare och furstinnor deras ammor, de skola falla ned inf�r dig med ansiktet mot jorden och slicka dina f�tters stoft. Och du skall f�rnimma, att jag �r HERREN och att de som f�rbida mig icke komma p� skam.

Kan man taga ifr�n hj�lten hans byte eller rycka f�ngarna ifr�n den som har segerns r�tt?

Och om �n s� vore, s�ger HERREN, om man �n kunde taga ifr�n hj�lten hans f�ngar och rycka bytet ur den v�ldiges hand, s� skulle jag dock sj�lv st� emot dina motst�ndare, och sj�lv skulle jag fr�lsa dina barn.

Ja, jag skall tvinga dina f�rtryckare att �ta sitt eget k�tt, och av sitt eget blod skola de bliva druckna s�som av druvsaft. Och allt k�tt skall d� f�rnimma, att jag, HERREN, �r din fr�lsare och att den Starke i Jakob �r din f�rlossare.