Chapter 52

Vakna upp, vakna upp, ikl�d dig din makt, o Sion; ikl�d dig din h�gtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig.

Skaka stoftet av dig, st� upp och intag din plats, Jerusalem; l�s banden fr�n din hals, du f�ngna dotter Sion.

Ty s� s�ger HERREN: I haven blivit s�lda f�r intet; s� skolen I ock utan penningar bliva l�sk�pta.

Ja, s� s�ger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde d�r s�som fr�mlingar; sedan f�rtryckte Assur dem utan all r�tt.

Och vad skall jag nu g�ra h�r, s�ger HERREN, nu d� man har f�rt bort mitt folk utan sak, nu d� dess tyranner s� skr�na, s�ger HERREN, och mitt namn best�ndigt, dagen igenom, varder sm�dat?

Jo, just d�rf�r skall mitt folk f� l�ra k�nna mitt namn, just d�rf�r skall det f�rnimma p� den dagen, att jag �r den som talar; ja, se h�r �r jag.

Huru ljuvliga �ro icke gl�djebudb�rarens fotsteg, n�r han kommer �ver bergen f�r att f�rkunna frid och framb�ra gott budskap och f�rkunna fr�lsning, i det han s�ger till Sion: �Din Gud �r nu konung!�

H�r, huru dina v�ktare upph�va sin r�st och jubla allasammans, ty de se f�r sina �gon, huru HERREN v�nder tillbaka till Sion.

Ja, bristen ut i jubel tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty HERREN tr�star sitt folk, han f�rlossar Israel.

HERREN blottar sin heliga arm inf�r alla hedningars �gon, och alla jordens �ndar f� se v�r Guds fr�lsning.

Bort, bort, dragen ut d�rifr�n, kommen icke vid det orent �r; dragen ut ifr�n henne, renen eder, I som b�ren HERRENS k�rl.

Se, I beh�ven icke draga ut med hast, icke vandra bort s�som flyktingar, ty HERREN g�r framf�r eder, och Israels Gud slutar edert t�g. Jesaja, 53 Kapitlet Herrens tj�nares lidande och f�rh�rligande.

Se, min tj�nare skall hava framg�ng; han skall bliva upph�jd och stor och h�gt uppsatt.

S�som m�nga h�pnade �ver honom, d�rf�r att hans utseende var vanst�llt mer �n andra m�nniskors och hans gestalt oansenligare �n andra m�nniskobarns,

s� skall han ock v�cka f�rundran hos m�nga folk; ja, konungar skola f�rstummas i f�rundran �ver honom. Ty vad aldrig har varit f�rt�ljt f�r dem, det f� de se, och vad de aldrig hava h�rt, det f� de f�rnimma.