Chapter 63

Vem �r han som kommer fr�n Edom, fr�n Bosra i h�gr�da kl�der, s� pr�ktig i sin dr�kt, s� stolt i sin stora kraft? �Det �r jag, som talar i r�ttf�rdighet, jag, som �r en m�stare till att fr�lsa.�

Varf�r �r din dr�kt s� r�d? Varf�r likna dina kl�der en vintrampares?

�Jo, en vinpress har jag trampat, jag sj�lv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade s�nder dem i min f�rt�rnelse. D� st�nkte deras blod p� mina kl�der, och s� fick jag hela min dr�kt nedfl�ckad.

Ty en h�mndedag hade jag beslutit, och mitt f�rlossnings�r hade kommit.

Och jag sk�dade omkring mig, men ingen hj�lpare fanns; jag stod d�r i f�rundran, men ingen fanns, som underst�dde mig. D� hj�lpte mig min egen arm, och min f�rt�rnelse underst�dde mig.

Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min f�rt�rnelse, och jag l�t deras blod rinna ned p� jorden.�

HERRENS n�deg�rningar vill jag f�rkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den n�derike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmh�rtighet och sin stora n�d.

Ty han sade: �De �ro ju mitt folk, barn, som ej svika.� Och s� blev han deras fr�lsare.

I all deras n�d var ingen verklig n�d, ty hans ansiktes �ngel fr�lste dem. D�rf�r att han �lskade dem och ville skona dem, f�rlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltj�mt, i forna tider.

Men de voro genstr�viga, och de bedr�vade hans heliga Ande; d�rf�r f�rvandlades han till deras fiende, han sj�lv stridde mot dem.

D� t�nkte hans folk p� forna tider, de t�nkte p� Mose: Var �r nu han som f�rde dem upp ur havet, j�mte herdarna f�r hans hjord? Var �r han som lade i deras br�st sin helige Ande,

var �r han som l�t sin h�rliga arm g� fram vid Moses h�gra sida, han som kl�v vattnet framf�r dem och s� gjorde sig ett evigt namn,

han som l�t dem f�rdas genom djupen, s�som h�star f�rdas genom �knen, utan att stappla?

Likasom n�r boskapen g�r ned i dalen s� f�rdes de av HERRENS Ande till ro. Ja, s� ledde du ditt folk och gjorde dig ett h�rligt namn.

Sk�da ned fr�n himmelen och se h�rtill fr�n din heliga och h�rliga boning. Var �ro nu din nit�lskan och dina v�ldiga g�rningar, var �r ditt hj�rtas varkunnsamhet och din barmh�rtighet? De h�lla sig tillbaka fr�n mig.

Du �r ju dock v�r fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel k�nner oss icke. Men du, HERRE, �r v�r fader; �v�r f�rlossare av evighet�, det �r ditt namn.

Varf�r, o HERRE, l�ter du oss d� g� vilse fr�n dina v�gar och f�rh�rdar v�ra hj�rtan, s� att vi ej frukta dig? V�nd tillbaka f�r dina tj�nares skull, f�r din arvedels stammars skull.

Allenast helt kort fick ditt heliga folk beh�lla sin besittning; v�ra ov�nner trampade ned din helgedom.

Det �r oss nu s�, som om du aldrig hade varit herre �ver oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.