Chapter 2

Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

G� �stad och predika f�r Jerusalem och s�g: S� s�ger HERREN: Jag kommer ih�g, dig till godo, din ungdoms k�rlek, huru du �lskade mig under din brudtid, huru du f�ljde mig i �knen, i landet d�r man intet s�r.

Ja, en HERRENS heliga egendom �r Israel, f�rstlingen av hans sk�rd; alla som vilja �ta d�rav �draga sig skuld, olycka kommer �ver dem, s�ger HERREN.

H�ren HERRENS ord, I av Jakobs hus, I alla sl�kter av Israels hus.

S� s�ger HERREN: Vad or�tt funno edra f�der hos mig, eftersom de gingo bort ifr�n mig och f�ljde efter f�f�ngliga avgudar och bedrevo f�f�nglighet?

De fr�gade icke: �Var �r HERREN, han som f�rde oss upp ur Egyptens land, han som ledde oss i �knen, det �de och ol�ndiga landet, torrhetens och d�dsskuggans land, det land d�r ingen v�gfarande f�rdades, och d�r ingen m�nniska bodde?�

Och jag f�rde eder in i det b�rdiga landet, och I fingen �ta av dess frukt och dess goda. Men n�r I haden kommit ditin, orenaden I mitt land och gjorden min arvedel till en styggelse.

Pr�sterna fr�gade icke: �Var �r HERREN?� De som hade lagen om h�nder ville icke veta av mig, och herdarna avf�llo fr�n mig; profeterna profeterade i Baals namn och f�ljde efter s�dana som icke kunde hj�lpa.

D�rf�r skall jag �n vidare g� till r�tta med eder, s�ger HERREN, ja, �nnu med edra barnbarn skall jag g� till r�tta.

Dragen bort till kitt�ernas �l�nder och sen efter, s�nden bud till Kedar och forsken noga efter; sen till, om n�got s�dant d�r har skett.

Har v�l n�got hednafolk bytt bort sina gudar? Och dock �ro dessa inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin �ra mot en avgud som icke kan hj�lpa.

H�pnen h�r�ver, I himlar; f�rskr�ckens och b�ven storligen, s�ger HERREN.

Ty mitt folk har beg�tt en dubbel synd: mig hava de �vergivit, en k�lla med friskt vatten, och de hava gjort sig brunnar, usla brunnar, som icke h�lla vatten.

�r v�l Israel en tr�l eller en hemf�dd slav, eftersom han s� har l�mnats till plundring?

Lejon ryta mot honom, de l�ta h�ra sitt skri. De g�ra hans land till en �demark, hans st�der br�nnas upp, s� att ingen kan bo i dem.

Till och med Nofs och Tapanhes' barn avbeta dina berg.

Men �r det ej du sj�lv som v�llar dig detta, d�rmed att du �vergiver HERREN din Gud, n�r han vill leda dig p� den r�tta v�gen?

Varf�r vill du nu g� till Egypten och dricka av Sihors vatten? Och varf�r vill du g� till Assyrien och dricka av flodens vatten?

Det �r din ondska som bereder dig tuktan, det �r din avf�llighet som �drager dig straff. M�rk d�rf�r och besinna vilken olycka och sorg det har med sig att du �vergiver HERREN, din Gud, och icke vill frukta mig, s�ger Herren, HERREN Sebaot.

Ty f�r l�nge sedan br�t du s�nder ditt ok och slet av dina band och sade: �Jag vill ej tj�na.� Och p� alla h�ga kullar och under alla gr�na tr�d lade du dig ned f�r att �va otukt.

Jag hade ju planterat dig s�som ett �delt vintr�d av alltigenom �kta art; huru har du d� kunnat f�rvandlas f�r mig till vilda rankor av ett fr�mmande vintr�d?

Ja, om du ock tv�r dig med lutsalt och tager �n s� mycken s�pa, s� f�rbliver dock din missg�rning oren inf�r mig, s�ger Herren, HERREN.

Huru kan du s�ga: �Jag har ej orenat mig, jag har icke f�ljt efter Baalerna�? Besinna vad du har bedrivit i dalen, ja, bet�nk vad du har gjort. Du �r lik ett ystert kamelsto, som l�per hit och dit.

Du �r lik en vild�sna, fostrad i �knen, en som fl�sar i sin brunst, och vars br�nad ingen kan st�vja; om n�gon vill till henne, beh�ver han ej l�pa sig tr�tt; n�r hennes m�nad kommer, tr�ffar man henne.

Akta din fot, s� att den icke tappar skon, och din strupe, s� att den ej bliver torr av t�rst. Men du svarar: �Du m�dar dig f�rg�ves. Nej, jag �lskar de fr�mmande, och efter dem vill jag f�lja.�

S�som tjuven st�r d�r med skam, n�r han ertappas, s� skall Israels hus komma p� skam, med sina konungar, och furstar, med sina pr�ster och profeter,

dessa som s�ga till tr�stycket: �Du �r min fader�, och s�ga till stenen: �Du har f�tt mig.� Ty de v�nda ryggen till mig och icke ansiktet; men n�r olycka �r p� f�rde, ropa de: �Upp och fr�ls oss!�

Var �ro d� dina gudar, de som du gjorde �t dig? M� de st� upp. Kunna de fr�lsa dig i din olyckas tid? Ty s� m�nga som dina st�der �ro, s� m�nga hava dina gudar blivit, du Juda.

Huru kunnen I g� till r�tta med mig? I haven ju alla avfallit fr�n mig, s�ger HERREN.

F�rg�ves har jag slagit edra barn; de hava icke velat taga emot tuktan. Edert sv�rd har f�rt�rt edra profeter, s�som vore det ett f�rh�rjande lejon.

Du onda sl�kte, giv akt p� HERRENS ord. Har jag d� f�r Israel varit en �ken eller ett m�rkrets land, eftersom mitt folk s�ger: �Vi hava gjort oss fria, vi vilja ej mer komma till dig�?

Icke f�rg�ter en jungfru sina smycken eller en brud sin g�rdel? Men mitt folk har f�rg�tit mig sedan urminnes tid.

Huru skickligt g�r du icke till v�ga, n�r du s�ker �lskog! D�rf�r har du ock blivit f�rfaren p� det ondas v�gar.

Ja, p� dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har d�dat, icke d�rf�r att de ertappades vid inbrott, nej, d�rf�r att din h�g st�r till allt s�dant.

Och dock s�ger du: �Jag g�r fri ifr�n straff; hans vrede mot mig har f�rvisso upph�rt.� Nej, jag vill g� till r�tta med dig, om du �n s�ger: �Jag har icke syndat.�

Varf�r har du nu s� br�tt att vandra �stad p� en annan v�g? Ocks� med Egypten skall du komma p� skam, likasom du kom p� skam med Assyrien.

Ocks� d�rifr�n skall du f� g� din v�g, med h�nderna p� huvudet. Ty HERREN f�rkastar dem som du f�rlitar dig p�, och du skall icke bliva lyckosam med dem.