Chapter 4

om du omv�nder dig, Israel, s�ger HERREN, skall du f� v�nda tillbaka till mig; och om du skaffar bort dina styggelser fr�n min �syn, skall du slippa vandra flyktig omkring.

D� skall du sv�rja i sanning, r�tt och r�ttf�rdighet: �S� sant HERREN lever�, och hednafolken skola v�lsigna sig i honom och ber�mma sig av honom.

Ja, s� s�ger HERREN till Juda m�n och till Jerusalem: Bryten eder ny mark, och s�n ej bland t�rnen.

Omsk�ren eder �t HERREN; skaffen bort edert hj�rtas f�rhud, I Juda m�n och I Jerusalems inv�nare. Eljest skall min vrede bryta fram s�som en eld och brinna s�, att ingen kan utsl�cka den, f�r edert onda v�sendes skull.

F�rkunnen i Juda, kung�ren i Jerusalem och p�bjuden, ja, st�ten i basun i landet, ropen ut med h�g r�st och s�gen: �F�rsamlen eder och l�t oss fly in i de bef�sta st�derna.�

Resen upp ett baner som visar �t Sion, b�rgen edert gods och dr�jen icke ty jag skall l�ta olycka komma fr�n norr, med stor f�rst�ring.

Ett lejon drager fram ur sitt sn�r och en folkf�rd�rvare bryter upp, han g�r ut ur sin boning, f�r att g�ra ditt land till en �demark; d� bliva dina st�der f�rst�rda, s� att ingen kan bo i dem.

S� h�ljen eder nu i sorgdr�kt, klagen och j�mren eder, ty HERRENS vredes gl�d upph�r icke �ver oss.

P� den tiden, s�ger HERREN, skall det vara f�rbi med konungens och furstarnas mod, och pr�sterna skola bliva f�rf�rade och profeterna st� h�pna.

Men jag sade: �Ack Herre, HERRE, sv�rt bedrog du sannerligen detta folk och Jerusalem, d� du sade: �Det skall g� eder v�l.� Sv�rdet �r ju n�ra att taga v�rt liv.

P� den tiden skall det s�gas om detta folk och om Jerusalem: En br�nnande vind fr�n h�jderna i �knen kommer emot dottern mitt folk, icke en s�dan vind som passar, n�r man kastar s�d eller rensar korn;

nej, en v�ldsammare vind �n som s� l�ter jag komma. Ja, nu vill jag g� till r�tta med dem!

Se, s�som ett moln kommer han upp och s�som en stormvind �ro hans vagnar; hans h�star �ro snabbare �n �rnar, ve oss, vi �ro f�rlorade!

S� tv� nu ditt hj�rta rent fr�n ondska, Jerusalem, f�r att du m� bliva fr�lst. Huru l�nge skola f�rd�rvets tankar bo i ditt br�st?

Fr�n Dan h�res ju en budb�rare ropa, och fr�n Efraims bergsbygd en som b�dar f�rd�rv.

F�rkunnen f�r folken, ja, kung�ren �ver Jerusalem att en bel�gringsh�r kommer ifr�n fj�rran land och h�ver upp sitt rop mot Juda st�der.

S�som v�ktare kring ett �kerf�lt samla de sig runt omkring henne, d�rf�r att hon har varit genstr�vig mot mig, s�ger HERREN.

Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar v�lla dig detta; det �r din ondskas frukt att det bliver dig s� bittert, och att pl�gan tr�ffar dig �nda in i hj�rtat.

I mitt innersta v�ndas jag, i mitt hj�rtas djup. Mitt hj�rta klagar i mig, jag kan icke tiga, ty basunljud h�r du, min sj�l, och krigiskt h�rskri.

Olycka efter olycka ropas ut, ja, hela landet bliver f�r�tt; pl�tsligt bliva mina hyddor f�r�dda, i ett �gonblick mina t�lt.

Huru l�nge skall jag se stridsbaneret och h�ra basunljud?

Ja, mitt folk �r of�rnuftigt, de vilja ej veta av mig. De �ro d�raktiga barn och hava intet f�rst�nd. Visa �ro de till att g�ra vad ont �r, men att g�ra vad gott �r f�rst� de ej.

Jag s�g p� jorden, och se, den var �de och tom, och upp mot himmelen, och d�r lyste intet ljus.

Jag s�g p� bergen, och se, de b�vade, och alla h�jder vacklade.

Jag s�g mig om, och d� fanns d�r ingen m�nniska, och alla himmelens f�glar hade flytt bort.

Jag s�g mig om, och d� var det b�rdiga landet en �ken, och alla dess st�der voro nedbrutna, f�r HERRENS ansikte, f�r hans vredes gl�d,

Ty s� s�ger HERREN: Hela landet skall bliva en �demark, om jag �n ej alldeles vill g�ra �nde d�rp�.

D�rf�r s�rjer jorden, och himmelen d�rovan kl�der sig i sorgdr�kt, d�rf�r att jag s� har talat och beslutit och ej kan �ngra det eller taga det tillbaka.

F�r larmet av ryttare och b�gskyttar tager hela staden till flykten. Man giver sig in i skogssn�ren och upp bland klipporna. Alla st�der �ro �vergivna, ingen m�nniska bor mer i dem.

Vad vill du g�ra i din f�r�delse? Om du �n kl�der dig i scharlakan, om du �n pryder dig med gyllene smycken om du �n s�ker f�rstora dina �gon genom smink, s� g�r du dig dock sk�n f�rg�ves. Dina �lskare f�rakta dig, ja, de st� efter ditt liv.

Ty jag h�r rop s�som av en barnaf�derska, n�drop s�som av en f�rstf�derska. Det �r dottern Sion som ropar; hon fl�mtar, hon r�cker ut sina h�nder: �Ack, ve mig! I m�rdares v�ld f�rsm�ktar min sj�l.�