Chapter 5

G�n omkring p� gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; s�ken p� dess torg om I finnen n�gon, om d�r �r n�gon som g�r r�tt och beflitar sig om sanning; d� vill jag f�rl�ta staden.

Men s�ga de �n: �S� sant HERREN lever�, s� sv�rja de dock falskt.

HERRE, �r det ej sanning dina �gon s�ka? Du slog dem, men de k�nde ingen sveda. Du f�rgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor h�rdare �n sten, de ville icke omv�nda sig.

D� t�nkte jag: �Detta �r allenast de ringa i folket; de �ro d�raktiga, ty de k�nna icke HERRENS v�g, sin Guds r�tt.

Jag vill nu g� till de stora och tala med dem; de m�ste ju k�nna HERRENS v�g, sin Guds r�tt.� Men ock dessa hade alla brutit s�nder oket och slitit av banden.

D�rf�r bliva de slagna av lejonet fr�n skogen och f�rd�rvade av vargen fr�n hedmarken; pantern lurar vid deras st�der, och envar som v�gar sig ut d�rifr�n bliver ihj�lriven. Ty m�nga �ro deras �vertr�delser och talrika deras avf�llighetssynder.

Huru skulle jag d� kunna f�rl�ta dig? Dina barn hava ju �vergivit mig och svurit vid gudar som icke �ro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till sk�kohuset.

De likna v�lf�dda, ystra h�star; de vrenskas var och en efter sin n�stas hustru.

Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Och skulle icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?

Stormen d� hennes murar och f�r st�ren dem, dock utan att alldeles g�ra �nde p� henne. Riven bort hennes vinrankor, de �ro ju icke HERRENS.

Ty b�de Israels hus och Juda hus hava varit mycket trol�sa mot mig, s�ger HERREN.

De hava f�rnekat HERREN och sagt: �Han betyder intet. Olycka skall icke komma �ver oss, sv�rd och hunger skola vi icke se.

Men profeterna skola f�rsvinna s�som en vind, och han som s�ges tala �r icke i dem; dem sj�lva skall det s� g�.�

D�rf�r s�ger HERREN, h�rskarornas Gud: Eftersom I f�ren ett s�dant tal, se, d�rf�r skall jag g�ra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall f�rt�ra dem.

Se, jag skall l�ta komma �ver eder, I av Israels hus, ett folk ifr�n fj�rran land, s�ger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungom�l du icke k�nner, och vars tal du icke f�rst�r.

Deras koger �r en �ppen grav; de �ro allasammans hj�ltar.

De skola f�rt�ra din sk�rd och ditt br�d, de skola f�rt�ra dina s�ner och d�ttrar, de skola f�rt�ra dina f�r och f�kreatur, de skola f�rt�ra dina vintr�d och fikontr�d. Dina bef�sta st�der, som du f�rlitar dig p�, dem skola de f�rst�ra med sv�rd.

Dock vill jag p� den tiden, s�ger HERREN, icke alldeles g�ra �nde p� eder.

Och om I d� fr�gen: �Varf�r har HERREN, v�r Gud, gjort oss allt detta?�, s� skall du svara dem: �S�som I haven �vergivit mig och tj�nat fr�mmande gudar i edert eget land, s� skolen I nu f� tj�na fr�mlingar i ett land som icke �r edert.�

F�rkunnen detta i Jakobs hus, kung�ren det i Juda och s�gen:

H�r detta, du d�raktiga och of�rst�ndiga folk, I som haven �gon, men icke sen, I som haven �ron, men icke h�ren.

Skullen I icke frukta mig, s�ger HERREN, skullen I icke b�va f�r mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en ev�rdlig gr�ns, som det icke kan �verskrida, s� att dess b�ljor, huru de �n svalla, �nd� intet f�rm�, och huru de �n brusa, likv�l icke kunna �verskrida den?

Men detta folk har ett genstr�vigt och upproriskt hj�rta; de hava avfallit och g�tt sin v�g.

De sade icke i sina hj�rtan: �L�tom oss frukta HERREN, v�r Gud, honom som giver regn i r�tt tid, b�de h�st och v�r, och som st�ndigt besk�r oss de best�mda sk�rdeveckorna.�

Edra missg�rningar hava nu f�rt dessa i olag, och edra synder hava f�rh�llit f�r eder detta goda.

Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga m�nniskor: de ligga i f�rs�t, likasom f�gelf�ngaren ligger p� lur, de s�tta ut giller till att f�nga m�nniskor.

S�som n�r en bur �r full av f�glar, s� �ro deras hus fulla av svek. D�rigenom hava de blivit s� stora och rika; de hava blivit feta och skinande.

F�r sina og�rningar veta de icke av n�gon gr�ns, de h�lla icke r�tten vid makt, icke den faderl�ses r�tt, till att fr�mja den; och i den fattiges sak f�lla de icke r�tt dom.

Skulle jag icke f�r s�dant hems�ka dem? s�ger HERREN. Skulle icke min sj�l h�mnas p� ett s�dant folk som detta �r?

F�rf�rliga och gruvliga ting ske i landet.

Profeterna profetera l�gn, och pr�sterna styra efter deras r�d; och mitt folk vill s� hava det. Men vad skolen I g�ra, n�r �nden p� detta kommer?