Chapter 8

p� den tiden, s�ger HERREN, skall man kasta Juda konungars och furstars ben, och pr�sternas och profeternas ben, och Jerusalems inv�nares ben ut ur deras gravar

och kringstr� dem inf�r solen och m�nen och himmelens hela h�rskara, som de hava �lskat, tj�nat och efterf�ljt, s�kt och tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava dem, utan de skola bliva g�dsel p� marken.

Och alla kvarblivna, de som l�mnas kvar av detta onda sl�kte, skola hellre vilja d� �n leva, vilka �n de orter m� vara, dit dessa kvarl�mnade bliva f�rdrivna av mig, s�ger HERREN Sebaot.

Du skall ock s�ga till dem: S� s�ger HERREN: Om n�gon faller, st�r han ju upp igen; om n�gon g�r bort, v�nder han ju tillbaka.

Varf�r g�r det d� bort i best�ndig avf�llighet, detta folk i Jerusalem? Varf�r h�lla de fast vid sitt svek och vilja icke v�nda tillbaka?

Jag har givit akt och h�rt huru de tala vad or�tt �r; ingen enda finnes, som �ngrar sin ondska, ingen s�ger: �Vad har jag gjort!� Alla l�pa de bort, lika h�star som rusa �stad i striden.

Till och med h�gern under himmelen k�nner ju sin best�mda tid, och turturduvan, svalan och tranan taga i akt tiden f�r sin �terkomst; mitt folk d�remot k�nner ej HERRENS r�tter.

Huru kunnen I d� s�ga: �Vi �ro visa och hava HERRENS lag ibland oss�? Icke s�, de skriftl�rdes l�gnpenna har f�rvandlat den i l�gn.

S�dana visa skola komma p� skam, komma till korta och bliva sn�rjda. De hava ju f�rkastat HERRENS ord, vari �ro de d� visa?

S� skall jag nu giva deras hustrur �t andra och deras �krar �t er�vrare Ty alla, b�de sm� och stora, s�ka or�tt vinning; b�de profeter och pr�ster fara allasammans med l�gn,

de taga det l�tt med helandet av dottern mitt folks skada; de s�ga: �Allt st�r v�l till, allt st�r v�l till�, och dock st�r icke allt v�l

De skola komma p� skam, �vade styggelse. Likv�l k�nna de alls icke skam och veta icke av att blygas. D�rf�r skola de falla bland de andra; n�r hems�kelsen tr�ffar dem, skola de komma p� fall, s�ger HERREN.

Jag skall bortrycka och f�rg�ra dem, s�ger HERREN. Inga druvor v�xa p� vintr�den, och inga fikon p� fikontr�den, utan till och med l�ven �ro vissnade: De bud jag gav dem �vertr�da de.

Varf�r sitta vi h�r stilla? F�rsamlen eder och l�t oss fly in i de bef�sta st�derna och f�rg�s d�r; ty HERREN, v�r Gud, vill f�rg�ra oss, han giver oss gift att dricka d�rf�r att vi syndade mot HERREN.

V bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d� vi skulle bliva helade, men se, f�rskr�ckelse kommer.

Fr�n Dan h�r man frustandet av hans h�star; f�r hans hingstars gn�ggande b�var hela landet. De komma och f�rt�ra landet med allt vad d�ri �r, staden med dem som bo d�ri.

Ty se, jag s�nder emot eder ormar, basilisker, mot vilka ingen besv�rjelse hj�lper, och de skola stinga eder, s�ger HERREN.

Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg? Mitt hj�rta �r sjukt i mig.

H�r, dottern mitt folk ropar i fj�rran land: �Finnes d� icke HERREN i Sion? �r dennes konung icke mer d�r?� Ja, varf�r hava de f�rt�rnat mig med sina bel�ten, med sina fr�mmande avgudar?

Sk�rdetiden �r f�rbi, sommaren �r till �nda, och ingen fr�lsning har kommit oss till del.

Jag �r f�rkrossad, d�rf�r att dottern mitt folk s� krossas, jag g�r s�rjande, h�pnad har gripit mig.

Finnes d� ingen balsam i Gilead, finnes ingen l�kare d�r? Eller varf�r bliver dottern mitt folk icke helad fr�n sina s�r?