Chapter 10

H�ren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. S� s�ger HERREN:

I skolen icke v�nja eder vid hedningarnas s�tt och icke f�rf�ras f�r himmelens tecken, d�rf�r att hedningarna f�rf�ras f�r dem.

Ty vad folken predika �r f�f�ngliga avgudar. Se, av ett stycke tr� fr�n skogen hugger man ut dem, och konstn�rens h�nder tillyxa dem;

med silver och guld pryder man dem och f�ster dem med spikar och hammare, f�r att de icke skola falla omkull.

Lika f�gelskr�mmor p� ett gurkf�lt st� de d�r och kunna ej tala; man m�ste b�ra dem, ty de kunna ej g�. Frukten d� icke f�r dem, ty de kunna ej g�ra n�got ont; och att g�ra n�got gott, det f�rm� de ej heller.

Men dig, HERRE, �r ingen lik; du �r stor, ditt namn �r stort i makt.

Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? S�dant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som �r dig lik.

Nej, allasammans �ro de of�rnuftiga och d�rar. Avgudadyrkan �r att dyrka tr�,

silverpl�t, h�mtad fr�n Tarsis, guld, f�rt ifr�n Ufas, arbetat av en konstn�r, av en guldsmeds h�nder. I bl�tt och r�tt purpurtyg st� de kl�dda, allasammans blott verk av konstf�rfarna m�n.

Men HERREN �r en sann Gud, han �r en levande Gud och en evig konung; f�r hans f�rt�rnelse b�var jorden, och folken kunna icke uth�rda hans vrede.

S� skolen I s�ga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas fr�n jorden och ej f� finnas under himmelen.

Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt f�rst�nd har han utsp�nt himmelen.

N�r han vill l�ta h�ra sin r�st, d� brusa himmelens vatten, d� l�ter han regnskyar stiga upp fr�n jordens �nda; han l�ter ljungeldar komma med regn och f�r vinden ut ur dess f�rvaringsrum.

S�som d�rar st� d� alla m�nniskor d�r och begripa intet; guldsmederna komma d� alla p� skam med sina bel�ten, ty deras gjutna bel�ten �ro l�gn, och ingen ande �r i dem.

De �ro f�f�nglighet, en tillverkning att le �t; n�r hems�kelsen kommer �ver dem, m�ste de f�rg�s.

Men s�dan �r icke han som �r Jakobs del; nej, det �r han som har skapat allt, och Israel �r hans arvedels stam. HERREN Sebaot �r hans namn.

Samlen edert gods och f�ren det bort ur landet, I som sitten under bel�gring.

Ty s� s�ger HERREN: Se, denna g�ng skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem �ngest, s� att de f�rnimma det.

Ve mig, jag �r s�nderkrossad! Ol�kligt �r mitt s�r. Men jag s�ger: Ja, detta �r min pl�ga, jag m�ste b�ra den!

Mitt t�lt �r f�rst�rt, och mina t�ltstreck �ro alla avslitna. Mina barn �ro borta, de finnas icke mer; ingen �r kvar, som kan sl� upp mitt t�lt och s�tta upp mina t�ltdukar.

Ty herdarna voro of�rnuftiga, de fr�gade icke efter HERREN; d�rf�r hade de ingen framg�ng, och hela deras hjord blev f�rskingrad.

Lyssna, n�got h�res! Se, det nalkas! Ett stort d�n kommer fr�n nordlandet f�r att g�ra Juda st�der till en �demark, till en boning f�r schakaler.

Jag vet det, HERRE: m�nniskans v�g beror ej av henne, det st�r icke i vandrarens makt att r�tt styra sina steg.

S� tukta mig, HERRE likv�l med m�tta; icke i din vrede, p� det att du ej m� g�ra mig till intet.

Utgjut din f�rt�rnelse �ver hedningarna, som icke k�nna dig, och �ver de sl�kter som ej �kalla ditt namn. ty de hava upp�tit Jakob, ja, upp�tit och gjort �nde p� honom, och hans boning hava de f�r�tt.