Chapter 11

Detta �r det ord som kom till Jeremia fr�n HERREN; han sade:

�H�ren detta f�rbunds ord, och talen till Juda m�n och till Jerusalems inv�nare;

s�g till dem: S� s�ger HERREN, Israels Gud: F�rbannad vare den man som icke h�r detta f�rbunds ord,

det som jag bj�d edra fader p� den tid d� jag f�rde dem ut ur Egyptens land, den sm�ltugnen, i det jag sade: H�ren min r�st och g�ren detta, alldeles s�som jag bjuder eder, s� skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,

p� det att jag m� h�lla den ed som jag har svurit edra f�der: att giva dem ett land som flyter av mj�lk och honung, s�som ock nu har skett.� Och jag svarade och sade: �Ja, amen, HERRE.�

Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda st�der och p� gatorna i Jerusalem och s�g: H�ren detta f�rbunds ord och g�ren efter dem.

Ty b�de p� den dag d� jag f�rde edra f�der ut ur Egyptens land och sedan �nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: �H�ren min r�st�;

men de ville icke h�ra eller b�ja sitt �ra d�rtill, utan vandrade var och en i sitt onda hj�rtas h�rdhet. D�rf�r l�t jag ock komma �ver dem allt vad jag hade sagt i det f�rbund som jag bj�d dem h�lla, men som de dock icke h�llo.

Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda m�n och Jerusalems inv�nare hava sammansvurit sig.

De hava v�nt tillbaka till sina f�rf�ders missg�rningar, deras som icke ville h�ra mina ord. Sj�lva hava de s� f�ljt efter andra gudar och tj�nat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det f�rbund som jag sl�t med deras f�der.

D�rf�r s�ger HERREN s�: Se, jag skall l�ta en olycka komma �ver dem, som de icke skola kunna undkomma; och n�r de d� ropa till mig, skall jag icke h�ra dem.

Och om s� Juda st�der och Jerusalems inv�nare g� bort och ropa till de gudar �t vilka de pl�ga t�nda offereld, s� skola dessa alls icke kunna fr�lsa dem i deras olyckas tid.

Ty s� m�nga som dina st�der �ro, s� m�nga hava dina gudar blivit, du Juda; och s� m�nga som gatorna �ro i Jerusalem, s� m�nga altaren haven I satt upp �t sk�ndlighetsguden: altaren till att t�nda offereld �t Baal.

S� m� du nu icke bedja f�r detta folk eller framb�ra n�gon klagan och f�rb�n f�r dem; ty jag vill icke h�ra, n�r de ropa till mig f�r sin olyckas skull.

Vad har min �lskade att g�ra i mitt hus, d� hon, ja, hela hopen, �var s�dan sk�ndlighet? Kan heligt k�tt komma s�som offer fr�n dig? N�r du f�r bedriva din ondska, d� fr�jdar du dig ju.

�Ett gr�nskande olivtr�d, prytt med sk�na frukter�, s� kallade HERREN dig; men nu har han med stort och v�ldigt d�n t�nt upp en eld omkring det tr�det, s� att dess grenar f�rd�rvas.

Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka �ver dig, f�r den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att f�rt�rna mig, i det att de hava t�nt offereld �t Baal.

HERREN kungjorde det f�r mig, s� att jag fick veta det; ja, du l�t mig se vad de f�rehade.

Sj�lv var jag s�som ett menl�st lamm som f�res bort till att slaktas; jag visste ej att de f�rehade anslag mot mig: �L�t oss f�rd�rva tr�det med dess frukt, l�t oss utrota honom ur de levandes land, s� att man icke mer kommer ih�g hans namn.�

Men HERREN Sebaot �r en r�ttf�rdig domare, som pr�var njurar och hj�rta. S� l�t mig d� f� se din h�mnd p� dem, ty f�r dig har jag lagt fram min sak.

D�rf�r s�ger HERREN s� om Anatots m�n, dem som st� efter ditt liv och s�ga: �Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d� f�r v�r hand�

ja, d�rf�r s�ger HERREN Sebaot s�: Se, jag skall hems�ka dem; deras unga m�n skola d� genom sv�rd, deras s�ner och d�ttrar skola d� genom hunger.

Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall l�ta olycka drabba Anatots m�n, n�r deras hems�kelses �r kommer.