Chapter 14

Detta �r det HERRENS ord som kom till Jeremia ang�ende torkan.

Juda ligger s�rjande, dess portar �ro f�rfallna, likasom i sorgdr�kt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp fr�n Jerusalem.

Storm�nnen d�r s�nda de sm� efter vatten, men n�r de komma till dammarna, finna de intet vatten; de m�ste v�nda tillbaka med tomma k�rl. De st� d�r med skam och blygd och m�ste h�lja �ver sina huvuden.

F�r markens skull, som ligger vanm�ktig, d�rf�r att intet regn faller p� jorden, st� �kerm�nnen med skam och m�ste h�lja �ver sina huvuden.

Ja, ocks� hinden p� f�ltet �vergiver sin nyf�dda kalv, d�rf�r att intet gr�nt finnes

Och vild�snorna st� p� h�jderna och fl�mta s�som schakaler; deras �gon f�rsm�kta, d�rf�r att gr�set �r borta.

Om �n v�ra missg�rningar vittna emot oss, s� hj�lp dock, HERRE, f�r ditt namns skull. Ty v�r avf�llighet �r stor; mot dig hava vi syndat.

Du Israels hopp dess fr�lsare i n�dens tid, varf�r �r du s�som en fr�mling i landet, lik en v�gfarande som sl�r upp sitt t�lt allenast f�r en natt?

Varf�r �r du lik en r�dl�s man, lik en hj�lte som icke kan hj�lpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi �ro uppkallade efter ditt namn; s� �vergiv oss d� icke.

S� s�ger HERREN om detta folk: P� detta s�tt driva de g�rna omkring, de h�lla icke sina f�tter i styr. D�rf�r har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ih�g deras missg�rning och hems�ker deras synder.

Och HERREN sade till mig: Du m� icke bedja om n�got gott f�r detta folk.

Ty om de �n fasta, s� vill jag dock icke h�ra deras rop, och om de �n offra br�nnoffer och spisoffer s� har jag intet behag till dem, utan vill f�rg�ra dem med sv�rd, hungersn�d och pest.

D� sade jag: �Ack Herre, HERRE! Profeterna s�ga ju till dem: I skolen icke se n�got sv�rd, ej heller skall hungersn�d tr�ffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p� denna plats.�

Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera l�gn i mitt namn; jag har icke s�nt dem eller givit dem n�gon befallning eller talat till dem. L�gnsyner och tomma sp�domar och f�f�ngligt tal och sina egna hj�rtans svek �r det de profetera f�r eder.

D�rf�r s�ger HERREN s� om de profeter som profetera i mitt namn, fast�n jag icke har s�nt dem, och som s�ga att sv�rd och hungersn�d icke skola komma i detta land: Jo, genom sv�rd och hunger skola dessa profeter f�rg�s.

Och folket som de profetera f�r, b�de m�n och hustrur, b�de s�ner och d�ttrar, skola komma att ligga p� Jerusalems gator, slagna av hunger och sv�rd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska �ver dem.

Men du skall s�ga till dem detta ord: Mina �gon flyta i t�rar natt och dag och f� ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor f�rst�ring, av ett sv�rt och ol�kligt s�r.

Om jag g�r ut p� marken, se, d� ligga d�r sv�rdsslagna m�n; och kommer jag in i staden, s� m�tes jag d�r av hungerns pl�gor. Ja, b�de profeter och pr�ster n�dgas draga fr�n ort till ort, till ett land som de icke k�nna.

Har du d� alldeles f�rkastat Juda? Har din sj�l begynt f�rsm� Sion? Eller varf�r har du slagit oss s�, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid d� vi skulle bliva helade, men se, f�rskr�ckelse kommer.

HERRE, vi k�nna v�r ogudaktighet, v�ra f�ders missg�rning, ty vi hava syndat mot dig.

F�r ditt namns skull, f�rkasta oss icke, l�t din h�rlighets tron ej bliva f�raktad; kom ih�g ditt f�rbund med oss, och bryt det icke.

Finnas v�l bland hedningarnas f�f�ngliga avgudar s�dana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig sj�lv l�ta regnskurar falla? �r det icke dig, HERRE, v�r Gud, som vi m�ste f�rbida? Det �r ju du som har gjort allt detta.