| Chapter 15 |
|
Men HERREN sade till mig; Om �n Mose och Samuel tr�dde inf�r mig, s� skulle min sj�l dock icke v�nda sig till detta folk. Driv dem bort ifr�n mitt ansikte och l�t dem g�. |
|
Och om de fr�ga dig: �Vart skola vi g�?�, s� skall du svara dem: S� s�ger HERREN: I pestens v�ld den som h�r pesten till, i sv�rdets v�ld den som h�r sv�rdet till, i hungerns v�ld den som h�r hungern till, i f�ngenskapens v�ld den som h�r f�ngenskapen till. |
|
Fyra slags hems�kelser skall jag l�ta komma �ver dem, s�ger HERREN: sv�rdet, som skall dr�pa dem, hundarna, som skola sl�pa bort dem, himmelens f�glar och vilddjuren p� marken, som skola �ta upp och f�rd�rva dem. |
|
Och jag skall g�ra dem till en varnagel f�r alla riken p� jorden, till straff f�r det som Manasse, Hiskias son, Juda konung, har gjort i Jerusalem. |
|
Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem, och vem kan �mka dig, och vem kan vilja komma f�r att fr�ga om det st�r v�l till med dig? |
|
Du sj�lv f�rsk�t mig, s�ger HERREN; du gick din v�g bort. D�rf�r utr�ckte jag mot dig min hand och f�rd�rvade dig; jag hade tr�ttnat att f�rbarma mig. |
|
Ja, jag kastade dem med kastskovel vid landets portar, jag gjorde f�r�ldrarna barnl�sa, jag f�rgjorde mitt folk, d� de ej ville v�nda om fr�n sina v�gar. |
|
Deras �nkor blevo genom mig talrikare �n sanden i havet; �ver m�drarna till deras unga l�t jag f�rh�rjare komma mitt p� ljusa dagen; pl�tsligt l�t jag �ngest och f�rskr�ckelse falla �ver dem. |
|
Om en moder �n hade sju s�ner, m�ste hon dock giva upp andan i sorg; hennes sol gick ned, medan det �nnu var dag, hon m�ste bliva till skam och blygd. Och vad som �r kvar av dem skall jag giva till pris �t deras fienders sv�rd, s�ger HERREN |
|
�Ve mig, min moder, att du har f�tt mig, mig som �r till kiv och tr�ta f�r hela landet! Jag har icke drivit ocker, ej heller har n�gon beh�vt ockra p� mig; likv�l f�rbanna de mig alla.� |
|
Men HERREN svarade: �Sannerligen, jag skall styrka dig och l�ta det g� dig v�l. Sannerligen, jag skall s� g�ra, att dina fiender komma och b�nfalla inf�r dig i olyckans och n�dens tid. |
|
Kan man bryta s�nder j�rn, j�rn fr�n norden, eller koppar?� -- |
|
Ditt gods och dina skatter skall jag l�mna till plundring, och det utan betalning, till straff f�r allt vad du har syndat i hela ditt land. |
|
Och jag skall l�ta dina fiender f�ra dig in i ett land som du icke k�nner. Ty min vredes eld �r uppt�nd; mot eder skall det brinna. |
|
HERRE, du vet det. T�nk p� mig och l�t dig v�rda om mig, och skaffa mig h�mnd p� mina f�rf�ljare; tag mig icke bort, du som �r l�ngmodig. Bet�nk huru jag b�r sm�lek f�r din skull |
|
N�r jag fick dina ord, blevo de min spis, ja, dina ord blevo f�r mig mitt hj�rtas fr�jd och gl�dje; ty jag �r uppkallad efter ditt namn, HERRE, h�rskarornas Gud. |
|
Jag har icke suttit i gycklares samkv�m och f�rlustat mig d�r; f�r din hands skull har jag m�st sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med f�rgrymmelse. |
|
Varf�r skall jag d� pl�gas s� oavl�tligt, och varf�r �r mitt s�r s� ohelbart? Det vill ju icke l�kas. Ja, du bliver f�r mig s�som en f�rsinande b�ck, s� som ett vatten som ingen kan lita p�. |
|
D�rf�r s�ger HERREN s�: Om du v�nder �ter, s� vill jag l�ta dig komma �ter och bliva min tj�nare. Och om du framb�r �del metall utan slagg, s� skall du f� tj�na mig s�som mun. Dessa skola d� v�nda �ter till dig, men du skall icke v�nda �ter till dem. |
|
Och jag skall g�ra dig inf�r detta folk till en fast kopparmur, s� att de icke skola bliva dig �verm�ktiga, om de vilja strida mot dig; ty jag �r med dig och vill fr�lsa dig och vill hj�lpa dig, s�ger HERREN. |
|
Jag skall hj�lpa dig ut ur de ondas v�ld och skall f�rlossa dig ur v�ldsverkarnas hand. |